Harriets blogg

Denna helg kom Mattias och Nilo hit! Yay! Frågan är om jag ska orka nämna Nilo alls egentligen med tanke på att han inte orkar läsa min blogg, trots att han läser alla andras... Men okej då. Fast han förtjänar det inte.

De kom i alla fall på torsdagmorgonen till Manchesters flygplats, så jag åkte och mötte dem i Manchester och så gick vi på stan där i några timmar. Vi blev inte så imponerade. Kanske var förhoppningarna alltför höga då vi fått höra att det fanns mycket att se och göra i Manchester. Man kunde shoppa. Punkt. I alla fall i de delar av centrum som vi såg. Vi åkte därför till Sheffield på eftermiddagen. När vi kom dit visade sig staden från sin allra bästa sida i den falnande höstsolen. Jag blev glad, för på något sätt kände jag mig personligt ansvarig för att Sheffield skulle vara fint nu när de rest hela vägen.

Vi gick hem och åt middag och svenskt lösviktsgodis. Satt och pratade i ett par timmar men gick och la oss tidigt eftersom männen klivit upp vid fyra på morgonen.

Nästa dag skickade jag ut Mattias och Nilo på stan för att de skulle få utforska på egen hand medan jag var på uni ett par timmar. Det var inte för att jag behövde jobba, utan bara för att det är mycket roligare att utforska när platsen är ny för alla i gruppen. Vi möttes upp på eftermiddagen och gick till universitetet för att internäta en stund (har/hade ju fortfarande inte Internet hemma - men ska få det i dag!) och gick sedan till puben på campus, som alla på avdelningen gör på fredagkvällarna. Där fick MoN träffa de flesta av mina kompisar här (som Nilo inte hade koll på alls eftersom han inte läst min blogg). Nilo försökte flirta med Katie men det gick inte så bra... Tror inte hon blev särskilt smickrad av att höra hans nedvärderande åsikter om hennes hemstad, Manchester.

Vi gick vidare till en annan pub och kollade på rugby, England - Sydafrika. Det var kanske inte den mest spännande matchen (Sydafrika vann med 36 - 0), men jag tyckte det var väldigt intressant eftersom jag aldrig tittat på rugby förut. Jag tror att rugby i England fyller ungefär samma funktion som ishockey i Sverige - ett snabbare och mer fysiskt alternativ till fotboll, och jag kan helt klart se tjusningen med sporten (fast varför straighta killar kollar vet jag inte).

Mattias och Nilo drack några öl var, lika många tror jag. Morgonen efter visade det sig vem av dem som bär på flest finska gener. Vi åkte på utflykt till Robin Hood's Bay (ett par mil norr om Scarborough) med nästan hela kompisgänget (blev till slut 14 pers), och jag och Mattias och Nilo åkte med Susie och Paul. Mattias uppskattade inte bilresan så mycket, skulle man kunna säga... Vi hade i alla fall en hemskt trevlig dag; gick omkring på havsbottnen som ebben frilagt och letade djur, letade fossiler i stenarna och promenerade i de fina omgivningarna. Det var kul att vara där med en grupp biologer som kunde sätta namn på det vi hittade! De flesta i gruppen stannade kvar och tältade, men vi (fem) åkte tillbaka till Sheffield samma kväll. Är ganska glad för det nu i efterhand, då de andra tydligen inte haft en alltför rolig natt i blåsten.

Söndagen var helt underbar, för den liknade de söndagar jag, Mattias och Nilo brukar ha i Uppsala; brunch på café (i Uppsala nation) och i övrigt bara slappande. Karlarna tog tåget tillbaka till Manchester vid fyratiden. Jag gick efter det till uni och jobbade i ett par timmar.

Toppenhelg med andra ord! Idag har jag förresten bokat flygresa hem. Den 28 oktober lämnar jag England. Nu ska jag kanske försöka få något jobb gjort här också...

Har haft en trevlig helg! I fredags var vi ute och dansade, första gången på flera veckor faktiskt. Kvällen började för mig, Claire och Beck med make up-party på en av tjejtoaletterna på universitetet. Jag tog med min laptop och spelade musik, och en flaska vitt som vi drack ur våra kaffemuggar. Ganska improviserat, men jag lovar, det var mycket mysigare än det låter för det var en väldigt schysst toalett!

Eftersom vi bara pubbade och klubbade och inte förfestade alls hemma blev det en lite dyrare kväll än vanligt, men det var helt klart värt det, för jag hade så roligt. Jag var jättesnygg i mina jeansshorts och nya läderstövlar. :D På natten när vi skulle hem hoppade Crooks-kollektivet (Rhiannon, Ewan, Ian tror jag det var) snabbt in i en taxi så att jag, Remi och Claire delade på den andra - trots att vi bor åt helt olika håll. Det slutade med att vi åt på natten hemma hos Claire och inte orkade gå hem, så jag och Remi sov över och gick hem på morgonen istället. Slappade bara hemma på lördagen och gick och handlade och bakade en paj på kvällen.

På söndagen, alltså igår, promenerade vi i Peak District igen men den här gången blev det en lite trevligare promenad då vi åkte ut typ en mil först i Claires bil. Den här gången var det jag, Remi, Claire och Becky. Tyvärr var vädret (igen) inte det bästa men jag var ändå väldigt nöjd med dagen för jag fick se en typ av engelsk natur som jag inte sett förut; med ljunghedar och berg (små men ändå) och fårhagar. Efteråt åkte vi hem till oss och drack kaffe/te och åt paj. Vi var väldigt trötta men jag tog mig samman efter ett tag och cyklade till uni och hämtade min dator.

Jag hade bara snabbt lämnat de grejer jag inte ville ha med ut, typ mitt smink och de kläder jag haft på dagen, på kontoret på fredagen så jag tänkte hämta dem också. En aning genant var det att upptäcka att mitt på skrivbordet, i kontoret som jag alltså delar med typ åtta andra, låg min bh hela helgen... (och folk här jobbar ofta helger.) Jag kan ha bekräftat ett par fördomar om svenska flickor här. Jobbade hemma på kvällen.

I morse var jag ute och sprang. Eftersom jag kan komma in lite när jag vill har jag möjlighet att träna på morgnarna, och jag bara älskar det! Jag brukar ju göra det också i Uppsala så ofta jag kan, men det är svårt att hinna. I morse var jag iaf ute och sprang, som jag gör en eller två gånger i veckan. Jag brukar springa i en park som är en av få platser som ligger ovanför mitt hus eftersom jag hellre springer uppför på väg ut än på väg tillbaka (att inte springa i backar alls är absolut omöjligt). Detta medför också att parken har en helt underbar utsikt! Börjar faktiskt gilla lite att springa, har inte gjort det förut... Vägen till och från parken är sammanlagt 1,7 km och slingan i parken 1,4 km (kolla kartorna som satellitbilder eller hybrider, så får man kanske en bild av hur det ser ut); hur långt det blir beror alltså på hur många varv jag tar. I morse tre, alltså 5,9 km. Jag ska försöka börja springa fyra varv, 7,3 km är ganska lagom tycker jag, men det är svårt att inte bli stressad för jag vill inte komma till skolan hur sent som helst heller.

Hoppas ni andra också haft en fin helg!

Efter påstötningar från Marianne tänkte jag nu änteligen uppdatera igen. En av anledningarna till att jag inte gjort det förut är att det inte "händer" saker här, dvs det händer saker men inte så speciella att de känns som något jag kan pracka på mina bloggläsare. Den andra anledningen är att det skulle bli så mycket namedropping eftersom jag umgås med ganska många olika personer. För att försöka undvika det ska jag ge en kort presentation (något att plugga in för Mattias och Nilo) och berätta lite om vad vi gör ihop.

På förhand ber jag om ursäkt för de dassiga bilder min mobilkamera tar, och dessutom gör blog.se dem pixliga... Jag lovar att alla är mycket finare i verkligheten! Vissa har jag inte lyckats ta en enda hyfsad bild av. En av dem är Kirsty. Hon är en av de mest hängivna medlemmarna i Knitting Club. Kirsty var väldigt snäll mot mig i början när jag kom och var osäker på allting, och tog hand om mig genom att t.ex. maila mig om vart de andra tänkt äta lunch och hur jag skulle ta mig dit. Kirsty är alltid lugn och samlad men har massa knäppa, roliga idéer och hon lär vara helt utflippad när hon är riktigt berusad, vilket jag utan problem kan tänka mig...

Kirsty delar hus med Susan , Rhiannon , Ewan och Ian Cleasby. Susan är från Skottland, är med i KC som alla de andra tjejerna och är hur kul som helst. Hon är doktorand inne på sitt andra år (precis som alla andra) och forskar om hornen hos fåren på Soay (som jag också jobbar med, fåren alltså). För mig är hon ett lyckopiller, jag blir alltid glad av att prata med henne. Hon är tillsammans med Paul, som också är rolig att prata med eftersom han skrattar exakt hela tiden. Iofs skulle nog jag också göra det om jag var ihop med Susie... Har bara denna  bild på dem från en väldigt lyckad grillfest för två veckor sedan (hemma hos Katie, se nedan).

Rhiannon och Ewan utgör det sötaste paret i och med att de, enligt mig, är den gulligaste tjejen resp. killen på avdelningen. Men så är de också ganska unga, tror att båda är 22 - en vanlig ålder att börja som doktorand här! (Ok, Ewan är inte doktorand, han är någon slags assistent, men jag tror att han ska börja doktorera.) De slutar nämligen "gymnasiet" när de är 18, och läser bara 4 år för en master, och de flesta går genast vidare som doktorander utan att jobba emellan. Vidare är doktoreringen oftast bara 3 år... Jag hade funderat en del på att försöka doktorera i England, men börjar tveka. Dels för att jag inte vill känna mig gammal som gatan bland de andra doktoranderna, dels för att jag inte vill doktorera i bara tre år, och dels för att jag faktiskt tror att deras projekt håller en lite lägre standard än i Sverige i och med att de bara läst fyra år på universitetet innan. (Det är jag så klart inte rätt person att avgöra, men det är det intryck jag fått.)

I alla fall, Ewan är den enda av mina kompisar som delar arbetsrum med mig. Utöver oss sitter det ca sju personer till i samma rum. De är trevliga fast oftast pratas det inte så mycket i rummet, vet inte riktigt varför... Rhiannon har alltid jättefina asseccoarer!

Ian Cleasby har jag knappt hunnit träffa än, eftersom han alldeles nyss kom tillbaka efter att ha studerat sparvar på en liten ö i fyra månader. Anledningen till att jag ens nämner honom är att han är gudars like - om man frågar Susie och Katie... De delar arbetsrum med honom och pratade ständigt om honom medan han var borta. Jag har ännu inte lagt märke till hans gudomliga kvaliteter, måste jag erkänna, fast jag kan förstå att man saknar honom för han har en väldig massa positiv energi omkring sig.

Katie är i alla fall på betydligt bättre humör nu. (Tror hon var lite ensam när Susan var i Uppsala.) Katie lär vara den mest fashionabla personen på avdelningen. Hon delar hus med två tjejkompisar som jag inte känner så väl, men jag varit några gånger hos dem och kollat på film och jag trivs med dem.

En av de få killarna är Alex . Väldigt städad typ. Träffade igår för första gången hans fru då vi alla var ute och åt tillsammans för att fira att han nyss fyllt 24.

Rebecca (här med Susan i bakgrunden) har jag haft några givande konversationer med, mest i söndags. Vi var på en utflykt ihop till nationalparken (The Peak District) som vi har inom gångavstånd, då en av Remis bästa kompisar från Frankrike var och hälsade på. Tror att hon och Kirsty är Remis bästa kompisar i Sheffield. Becky delar lägenhet (!) (alla andra utom Claire bor i radhus) med en tjejkompis och är filmintresserad (men har lite lustig smak gällande manliga skådespelare), gillar fantasy och har ett Wii.

Claire är min bästa tjejkompis här. Vi kan shoppa ihop, dricka te, kolla på tv, osv. Hon är helt hispig, rolig, intelligent, snäll men jag skulle önska (för hennes skull förstås) att hon var lite mer självständig. Hon är lite besatt av en dryg kille (som gör postdoc) som hon pratar om i timmar och har en väldigt schysst lägenhet och bil, genom sponsring från föräldrarna.

Den viktigaste personen för mig, trots att han var borta ett tag, är ändå Remi. Tyvärr har jag ingen okej bild av honom... Det är inte så att vi hela tiden hittar på saker tillsammans, men det blir så att vi umgås ganska mycket ändå eftersom vi ibland handlar ihop, går till skolan samtidigt eller dricker te på kvällen. Remi är oftast ganska tyst men kan istället säga desto mer genomtänkta och roliga saker när han pratar.

Simon heter killen som äger huset och enligt senaste rapporten ska han komma tillbaka ikväll eller i morgon bitti. Simon ville göra något åt vår helt övervuxna trädgård så jag och Remi ägnade förra helgen åt lite trädgårdsarbete, eller anti-trädgårdsarbete då vi förvandlade den lilla trädgården till en leråker. Tror vi drog upp ungefär 2½ kubikmeter ogräs, vilket är mycket i en trädgård på typ 8 kvadrat. Så här fint blev det... Jo just det, torkställningen låg helt övervuxen på backen, vi hittade den efter ungefär en halvtimme... Haha. Remi är också min vardagshjälte då han rensade ut gamla ruttnande matvaror i köket (som Simon lämnat) som jag inte ville ta i ens med tång. Så, ska bli spännande att höra vad Simon säger om trädgården när han kommer hem!

Okej, så det här är vad som händer i mitt liv. Tränar på morgnarna, är på uni, och på kvällarna är jag med någon av dessa människor. Oftast är vi på puben, stickar i grupp eller kollar på film. Många nämnda, och givetvis många glömda, men jag fick med de jag umgås med mest. Övriga får jag skriva om en annan gång.

Haha, okej, det var inte min tanke att göra en Fredrik och kolla vilka som läser, men visst, då vet jag... :-)

Nu har jag varit ensam i huset i två veckor, och det har funkat bra hittills. Men så i förrgår (onsdag) fick jag ett mail från Remi där han skrev att han skulle komma hem på torsdag istället för söndag. Men vilken torsdag? Så jag började hoppas att han menade denna vecka, alltså igår, och skyndade hem och städade huset och bakade t.o.m. kakor (!). (Okej, kakorna var inte till honom egentligen utan till Knitting Club, men jag ville baka innan han kom.)

Vår dammsugare är den mest monstruösa maskin jag någonsin använt. Stor och högljudd, med en mekanisk mystik. På trägolv låter den lite som en gräsklippare. Det är som en stor tung tunna med hjul, med ett slags dammsugarmunstycke som en front spoiler. Bakpå kan man dra ut en kort slang. Först trodde jag att man skulle använda slangen, som det suger svagt ur. Men den har inget munstycke, utan är bara ett smalt rör, smalare än på en svensk dammsugare. Sedan insåg jag att det hårda suget var genom frontspoilern. Men precis ovanför denna satt utblåset, så varje gång jag närmade mig ett damm blåste jag det bara framför mig, och t.o.m. uppför väggarna när jag kom nära dem.

Efter att på detta sätt ha omdisponerat damm i tio minuter märkte jag att man kunde vinkla ner frontspoilern när man tippade dammsugaren. Aha. På det sättet riktades alltså utblåset snett uppåt, och suget snett neråt. På så sätt lyckades jag till slut faktiskt suga upp lite damm. Samt ett skosnöre till min ballerinasko från La Redoute. (När jag drog ut det luktade det bränt, undrar vad jag gjorde egentligen.) Men hela tiden hade jag ett sug från slangen, när den satt i sin hållare, riktad upp mot min mage. Vad det skulle vara bra för lyckades jag aldrig klura ut.

Det var alltså nästa torsdag Remi menade... Jag blev väldigt besviken, och för första gången kände jag mig lite ensam igår. Men idag är jag glad igen! Jag och Mattias firar fem år och det är fredag och jag har roliga planer för helgen med mina kompisar här. Ikväll är jag bjuden på middag hos min handledare Jon och hans fina familj. Det var jättebra att jag bakade i förrgår för nu kan jag ta med kakor till dem.

Den förhatliga.

Remi har åkt till Frankrike så nu är jag ensam i huset. Utan tv, Internet och snus försmäkta jag i denna stad. Men tiden går väldigt snabbt ändå, man kan shoppa och laga mat och spela Nintendo DS eller piano och lyssna på Roald Dahl på cd-skivor och läsa böcker och promenera/jogga.

Igår kväll var jag dock på stickklubbens andra möte (första för mig). (Bildbevis på facebook!) Det är några tjejbekanta här till mig som startat den. Jag har inte stickat sedan typ mellanstadiet, men vanlig rätstickning kommer jag i alla fall ihåg, på ett ungefär. Igår lånade jag garn och stickor och satt bara och övade och repade sedan upp det jag övat på. Ikväll ska jag försöka hitta till ett ställe som heter Wilkinsons som lär ha både garn, stickor och cykellås.

Remi lämnade mig med sin nya mountainbike som jag gärna fick låna, men den har ännu inget lås. De flesta affärer ligger i ett stort shoppingcentrum på andra sidan stan, så jag vill kunna cykla dit. Man får ju bara ta 15 kg (!) packning med Ryan Air - inte mycket för 10 veckor - så jag har insett att jag tyvärr kommer måsta köpa lite nya skor och kläder... Är så illa tvungen, helt enkelt. ;-p Förra helgen gick jag till och från shoppingcentret (som heter Meadowhall) men det var ca 10 km varje väg (*skryt*) och det funkar bara inte om man även vill kunna springa i affärer några timmar.

Projektet går bra, fast nästan lite snabbt! Jag blev klar med den första delen, som Jon trodde skulle ta ett par veckor, på tre dagar... Sitter och försöker få ut något vettigt ur det nu, men det mesta är motsägesefullt och har låg signifikans (precis som det ska vara!). Jag kommer antagligen att få göra samma sak med en fårpopulation sedan också, eftersom det går så pass snabbt med hjortarna.

Ha det bra! (Alla två som läser...)

Tänkte bara visa lite hur det ser ut, det lilla jag sett av Sheffield hittills. Det tar en kvart ungefär att gå till universitetet från huset, och de här bilderna är tagna med mobilen längs vägen.


...jag nämnde att jag är i England, va?


Det här är en park längs vägen. På andra sidan dammen ligger studenternas gym. Har inte varit där än, men ska kolla in någon dag. Liiite finare läge än IKSU...


På Parsonage Crescent bor jag...


...genom den här gången mellan radhusen. Man går alltså in i nummer 20 från andra sidan.

Finare bilder kommer, förhoppningsvis!

Nu är jag framme i Sheffield och har haft min första dag på nya projektet! Allt är väldigt nytt och jag är lite vimmelkantig över hur mycket jag måste hålla i huvudet (typ hur jag hittar hem igen, allas namn osv). Jag har varit väldigt nervös hittills, och även idag, men det ska nog gå över snart för det finns absolut ingen anledning, allt har flutit på jättebra.

Huset jag bor i är verkligen jättemysigt, jag verkligen världens skönaste säng. Killen som äger huset heter Simon, han är i Mexiko, men den andra killen som bor där, Remi, är kvar några dagar innan han åker till Frankrike. Remi har verkligen tagit jättebra hand om mig! Tror han tycker om att vara värd, för det är nästan Fenganvarning på honom. Det som är dåligt är bara att det inte finns Internet i huset, så jag kan tyvärr inte chatta på kvällarna om jag inte sitter kvar i skolan, som nu.

Min handledare, Jon, har också tagit emot mig jättebra och jag har kommit igång lite med det jag ska göra. Min forskningspraktik handlar om att jag ska titta på individuella rekombinationshastigheter i ett släktträd av kronhjort som han tidigare kartlagt.

Jag ska försöka ta lite bilder med mobilen och lägga upp, men nu ska jag gå hem till huset och handla lite mat på vägen.

Nu är jag tillbaka i Uppsala! Jag och Mattias kom hem idag på förmiddagen, och i övermorgon (tisdag) åker jag till Sheffield. Mamma och Ola hämtade oss på Arlanda eftersom de skulle lämna av Helga och en fransyska som hette Marie (inte Claire som bodde hos oss förut). SÅ himla skönt med hämtning och hemlagad mat efter X antal timmar på flyget!

Jag har i flera år drömt om att resa till Hongkong, och det var verkligen så himla coolt och fint och bra som jag hoppats. Överallt gick massor av prydliga små kineser, men eftersom allt var anpassat för stora folkmassor blev det egentligen inga större problem (om man inte tycker det är ett problem att stå på tunnelbanan). Att åka till Hongkong mitt i sommaren är väl dock inte direkt att rekommendera. Det blev ganska jobbigt efter ett tag med värmen och fukten, men enligt Beatrice som vi bodde hos (Mattias farbrors fru) var det mycket torrare än normalt, så jag antar att turen vänt för oss.

Att shoppa var det allra roligaste, eftersom det var billigt och bra, så länge man visste vad man var ute efter. Både stora varuhus och marknadsgator var nämligen ordnade efter vilken typ av produkt som såldes - skulle man köpa datorkomponenter gick man till ett datorvaruhus, skulle man köpa sneakers gick man till en sneakersgata, skulle man köpa guldfiskar gick man till guldfiskgatan (sic!) osv. Inte helt överraskande blev det mest teknikcentrum för mig och Mattias, fast vi shoppade inte så jattemycket, det var så kul bara att gå och titta på allt som fanns. Jag köpte ett nintentdo DS iaf.

Nu har jag varit sämst på att uppdatera, men jag ska berätta lite om vad jag gjort istället! I stort sett har jag följt den ursprungliga planen och slappat och semestrat. Solat, badat, gjort utflykter i regnskogen och ätit massor och druckit en massa öl på kvällarna. Och gjort exotiska saker som badat i ett vattenfall ute i regnskogen, köpt bananer från odlaren, knäckt kokosnötter på stranden...

Det mest exotiska var dock helt klart utflykten till Barriärrevet. Om du någonsin får chansen, ta den. Att snorkla där är verkligen det häftigaste jag gjort. Tyvärr såg jag ingen sköldpadda men valar, hajar, en rocka och en massa småfisk (t.ex. clownfiskar).

Nu är vi tillbaka i Sydney eftersom jag och Mattias flyger vidare till Hongkong i morgon, och Karin och Fredrik åker hem till Perth. Ska skriva mer senare men just nu orkar jag inte.

Nu har vi kommit sa langt norrut som vi tankt oss, till Port Douglas. Har ska vi stanna och sola och bada nagra dagar, aka ut till revet och ga lite i regnskogen.

Vi lamnade Airlie Beach i tisdags. Vi hade fatt tips om att det skulle vara fint i en liten ort som hette Mission Beach. Pa vag dit stannade vi nagra timmar i Townsville (<= Powerpuffpinglorna!), men det var fullkomligt dott dar, sa vi drog ganska snabbt vidare. Hostelet vi bokat lag i Bingil Bay, nagon mil norr om Mission Beach, MITT UTE I DJUNGELN. Det var helt becksvart ute, och tog ett bra tag innan vi hittade ratt. I omradet skulle det finnas kasuarer, som beskrevs i Lonely Planet ungefar som Velociraptorerna (?) i Jurassic Park, och vi blev inte mindre uppskramda av vagskyltarna.




Iaf, nasta dag bestamde vi oss for att ga ut pa en av de flera regnskogspromenader som fanns i omradet for att forsoka fa syn pa en kasuar, men sag aldrig nagon. Istallet akte vi nagra mil norrut for att besoka en krokodilfarm som aven hade en kasuar. Vi blev ganska lattade att vi aldrig hittat nagon fagel i skogen! Shit assa, jamforelsen med dinosaurierna var inte helt fel. De har t.o.m. den vassa krokiga klon! Den som fanns pa farmen var dessutom helt aggressiv. Krokodilfarmen var hur cool som helst, jag hade verkligen INGEN aning om att krokodiler blir sa groteskt stora. Jag blev ocksa kramad av en kakaua (tror jag) och en pytonorm, och sa fick vi antligen gulla lite med kangurur. De var fullkomligt supergulliga!

Jag och liten krokodil. (Orkade inte smorja in ansiktet med spf, darav hatten...)
    Mattias blev mest kar i kangururna...
...men jag ville ta med ormen hem. Visste inte att de ar sa mjuka och gosiga!


Sedan akte vi vidare direkt till Port Douglas, vi tar Cairns sedan eftersom vi liks ska flyga darifran. Sa nu bara latar vi oss och dricker ol och har SEMESTER!

I dag var vi ute och snorklade vid ett korallrev utanfor en av Whitsunday-oarna. Igen hade vi lite otur med vadret, eftersom det blaste mycket sa att sikten inte blev sa jattebra och det blev ratt kallt i vinden i baten. Och gungigt... tror allihop blev ratt sjosjuka. Jag loste det genom att sova mig igenom det mesta av batturerna. Men det var anda skont att antligen fa bada lite, och det var hur fint som helst under ytan! Massor av fiskar! Forst tyckte jag att det var gulligt att de var sa nyfikna, de kom typ fram och knackade pa rutan till cyklopet, men sedan berattade Karin att de ater hudflagor som jag tappar. Inte sa gulligt langre...

Kallt i baten

Sorry att jag inte uppdaterat på några dagar, fast det har hänt så mycket heller... Sista dagen i Sydney gick vi runt lite i affärer. Mattias (och Fredrik?) såg till att vi sakta närmade oss Harbour Bridge som han visst gärna ville klättra upp på, eller i alla fall gå ut på. Men när vi kommit så långt att vi faktiskt stod på första stenfundamentet lockade en öl mer. Så det blev bara stadsvandring hela dagen.

Den sabla bron...        Karin och Fredrik

På kvällen tog vi monorailen runt stadskärnan och hoppade av vid Imax-biografen för att titta på 3D-film. Vi lyckades få se två filmer, en om dinosaurier och en om halvsdjur, gratis eftersom ljudet försvann ca fem minuter i den första filmen. De ska visa Harry Potter and the Order of the Phoenix i 3D, det hade varit coolt att se...

Nästa dag lämnade vi Sydney i vår hyrda Mitzubishi 380 (som vi kommer att ha resten av resan) och åkte inåt landet till nationalparken Blue Mountains, som fått sitt namn av att bergen i området blånar på kortare avstånd än vanligt pga den oljiga fukten som stiger från eucalyptusträden. Otroligt vackra vyer! Eftersom vi tog denna avstickare hann vi inte så långt norrut den dagen, utan sov i Newcastle ca 15 mil norr om Sydney. Deprimerande sömnig småstad... Alla småstäder här ser precis ut som i amerikanska filmer, med tjocka tanter, höga fasader på husen och uttråkade ungdomar och allt.

Karin och Fredrik blev helt deprimerade

Vi åkte därför snabbt vidare nästa dag, som alltså var igår. Strax norr om Newcastle ligger Port Stephens, en djup havsvik som är en av de platser i Australien med mest delfiner och valar. Vi åkta till därför till vikens största ort, Nelson Bay, för att kolla om det fanns någon lagom lång och billig tur man kunde åka. Det fanns inte, alla skulle vara ute länge eller var för tråkiga eller för dyra. I stället hittade vi ett av Australiens tre bästa pajbagerier där vi åt helt fantastiska pajer till lunch. Efter lunchen gick vi en liten promenad på sanddynerna vid Anna Bay, men ett par fötter tar en tyvärr inte så långt i sanden.

På kvällen sov vi på ett lite småskabbigt vandrarhem i Coff¨s Harbour. Eftersom de flesta av våra frukostvaror var slut drog vi snabbt vidare i morse och stannade på ett hippiecafé i en liten håla för att äta frukost. Från början var vi jättegnälliga; det var dyrt och tog lång tid och vi var sjukt hungriga. Men sedan kom maten! Ingen behövde gå hungrig därifrån kan jag ju säga... Vi åkte vidare upp till Byron Bay där vi är nu. Byron Bay beskrivs som ett backpackerparadis och till viss del kan jag hålla med. Det är iofs väldigt turistiskt förstås, och alldeles för många backpackers på alltför liten yta trots att det är vinter, men om man gillar backpackerliv och surfing skulle man lätt kunna bosätta sig här! (Vilket en del verkar ha gjort också). Greta, du och Ellis skulle verkligen åka hit!!! Vårt vandrarhem är sjukt mysigt också. Det märks tydligt att det är anpassat för mer långvariga gäster än de andra ställena vi bott på.

Trots detta är vi ivriga att komma vidare norrut, så jag tror att vi drar ganska tidigt i morgon, men kanske att vi tar ett dopp på morgonen!

Har lite ont om tid, så jag lägger inte upp några biler nu, men ska försöka senare! Jättekul att läsa kommentarer, ursäkta att jag inte hinner svara! Hoppas ni har det bra allihop!

Vi klev upp tidigt på lördagmorgonen för att flyga till Sydney. Fast vi var ganska trötta hela dagen knatade vi runt och tittade på staden och gick på marknad. Jag gillar nog Sydney mest av de australiensiska städer vi besökt hittills. Trots att Perth och Melbourne faktiskt är stora städer känns de ganska sömniga, medan Sydney helt klart har en storstadspuls. (Fast de flesta affärer stänger tidigt hör också.)

På kvällen träffade vi Ray och Sofia, ett annat par i min klass, som är utbytesstudenter i Adelaide och som också gör östkusten på sitt vinterlov. De reser omkring i en van som de ställt en säng i, så att det blir som en husbil för två. Lyxigt! Vi tog ett par öl ihop.

Ray, Sofia, Karin och Harriet

I morse passade vi på att sova ut för första gången... helt underbart att vi slipper frysa på vandrarhemmet här i Sydney! Vi hade köpt frukost dagen innan för att slippa passa tiden till vandrarhemmets frukost. Den var ändå inte så bra i Melbourne (men kanske är bättre här för nu bor vi mycket finare), men mina svenska smaklökar har inte riktigt anpassat sig till den söta australiensiska frukosten än heller. Den naturella yoghurten t.ex. innehåller bara ca 8% socker. Vilken tur då att den är så nyttig och bara innehåller 1% fett! (Fast vi svenskar är ju frukostmiffona egentligen, om man jämför med sydeuropa, UK, USA och Australien...)

Sedan åkte vi (tunnelbana och färja) till Sydneys zoo Taronga. Det var fint och det var förstås kul att se alla exotiska pungdjur och råttor som överbefolkar den här kontinenten, men jag skulle gärna hitta någon djurpark längs vägen senare där man kommer lite närmare djuren. Det var i alla fall väldigt fin utsikt in mot centrum.

Jag och Fredrik, när det börjat skymma lite tyvärr. Och Mattias har klippt våra fötter.

På väg tillbaka spanade vi in operahuset på nära håll vilket faktiskt gjorde mig betydligt mer impad än jag varit tidigare. Jag hade som inte fattat förut vad som var grejen egentligen, men det är en ganska häftig byggnad vid närmare påseende. Sedan mötte vi upp med Ray och Sofia igen och gick ut och åt lyxpizzor. Tror faktiskt att det kan ha varit den godaste pizza jag någonsin ätit. Ray och Sofia åker vidare i morgon, men vi har två nätter till på vandrarhemmet så vi hinner shoppa lite mer. Egentligen kan vi stanna så länge vi önskar, eftersom vi ska hyra bil sedan och inte har fler flyg att passa. Skönt, både för att jag är så less på att flyga och för att vi nu har möjlighet att lägga om resrutten efter vädret och vad som verkar o-/intressant.

Till sist: grattis på födelsedagen i Australien, mamma! (Och i Sverige om några timmar!)

Ikvall har jag aterfatt min vaska! Kanns skont, men samtidigt maste jag erkanna att det var en nyttig erfarenhet... jag ar jamt nojig nar jag ska nagonstans att jag ska glomma nagot jatteviktigt, sa jag borjade forstas med mina packningslistor nastan en vecka innan jag skulle aka. Och sa blev jag alltsa utan bagage i nastan en vecka, ganska ironiskt, eller hur? Och det var ganska drygt men det funkade ju faktiskt. Behover inte vara sa orolig nasta gang.

Idag hyrde vi en bil for att aka langs den dramatiska och valbesokta Great Ocean Road som gar langs havet vaster om Melbourne. Fortfarande har vi otur med vadret, det regnade fran och till hela dagen. Helt sjukt, K&F sager att det bara regnat ca fem ganger totalt pa dem sedan de kom hit... pa ett stalle i Australien hade det det senaste dagarna regnat mer an det gjort pa 139 ar. Det var alltsa ganska skont att sitta i bilen hela dagen, fast man garna hade sett utsikterna i solsken. Kan nagon forresten, utom Karin, beratta for mig vad "halv-höger" (orkar inte copypasta aao i hela inlagget) ar? OCH hur man kan oppna bildorren pa vid gavel for att slanga ut ett appelskrutt och missa oppningen?

Vi svangde av vagen in i en eucalyptusskog och sag flera koalor i traden. Bilder kommer senare, sitter vid strypt dator! Det huvudsakliga malet for utflykten var kalkstensformationerna "de tolv apostlarna", och de var val coola, fast inte lika coola som koalorna...

I morgon bitti flyger vi vidare till Sydney. Ska komplettera det har inlagget med bilder senare!

Kram pa er!

20070702: Bilder!

Jag nära apostlarna
Koalor
Några av apostlarna. Man kunde förresten bara se sju st från land.

Tack ni som kommenterat mina dagböcker! I kväll sitter jag på ett Internetställe på stan, eftersom jag inte längre har tillgång till Karins sega uppkoppling, så jag ids inte riktigt lägga upp några bilder. Jag rekommenderar dock att kolla in de andras dagböcker och bilder, särskilt Mattias, som med total avsaknad av omdöme och urskillning lägger upp varenda bild han tar... Om ni undrar varför jag plötsligt börjat använda glasögon så mycket och varför jag har samma sloiga kläder på alla bilder så beror det helt enkelt på att mina linser och kläder ligger i den ännu ej levererade resväskan... Men nu lär den vara på väg! Ska bli så skönt, är inte alls bekväm i glasögon.

Vi har alltså lämnat Perth bakom oss nu. De två dagarna i staden ägnades mest åt shopping. Perth är väldigt "utspritt" på amerikanskt vis, så att man måste åka bil (eller tåg) överallt. Forden lyckades vi få fixad till andra dagen iaf. På kvällen blir det alldeles kolsvart ute eftersom det inte finns gatlyktor och alla stänger fönsterluckorna för att hålla kvar värmen i huset, så stan känns helt öde... Och det redan klockan sex, då alla affärer, inkluseive mataffärer, stänger! I en stad med 1½ miljon invånare! Konstiga fågelläten överallt dessutom. Ändå fin och trevlig stad, i synnerhet universitetsområdet.

Igår flög vi hit till Melbourne, så nu är jag hela åtta timmar före er. Melbourne sägs vara den finaste och mest europeisk-liknande staden i Australien, vilket jag verkligen kan tänka mig. Enda stan där kaffet bara är ganska blaskigt sägs det också. (Alltså Perth, helt sjukt vad svagt kaffe de dricker...) Supermysigt, men s***n vad jag frusit idag och i natt! Ska nog tränga ihop mig med Mattias i en av 90-sängarna nästa natt...

Hoppas allt är bra där hemma!

Sitter äntligen i Karin och Fredriks hus och skriver. Allt gick väl inte exakt som tänkt... Flygresan var förstås uttröttande, sov inte särskilt mycket, men den gick ändå bra. Jag satt precis bakom en australiensisk tv-kändis (nyhetsankare) på långa sträckan mellan London och Singapore. Han skulle förstås ha flugit i business men hade missat sin flight, och i stället fick han specialbehandling hela tiden och av någon anledning som jag aldrig förstod fick vi som satt just bakom det också. Vi fick t.ex. champagne när vi kom ombord, och stewarden kastade till oss extra glassar och godis och grejer.

Vi landade alltså välbehållna i Perth. Tyvärr gjorde inte mitt bagage det. Det hade troligen tappats bort på Heathrow, fick jag höra. Efter en hel del tjafs hittade vi Karin och Fredrik, som berättade att bilen gått sönder PRECIS när de kom till flygplatsen. Det tog väl sådär fyra timmar att ringa runt och få dit först en kille som konstaterade att kylaren spruckit och sedan en bärgningsbil. Jag var kall och blöt eftersom det hällregnat när vi sprang till bilen. Men ärligt talat var jag på riktigt bra humör ändå! Det var så sjukt skönt att vara framme bara, och så otroligt roligt att träffa Karin och Fredrik igen! Det går som det går med bilen, och jag har helt seriöst inte så fasligt mycket emot att köpa nya kläder. Väskan dyker nog upp så småningom. Nu ska jag lägga mig och försöka anpassa mig till det australiensiska dygnet!

Imorgon, midsommardagen, åker vi alltså! Först flyger vi från Arlanda till Heathrow, sedan till Singapore och direkt vidare till Perth, dit vi anländer 14.10 lokal tid på söndag. Total flygtid 20 timmar och 30 minuter, eller 22 timmar och 50 minuter inklusive stopp.

Midsommarafton ägnades förstås allra mest åt packning. Packningen gick riktigt bra, tycker jag! Mina saker täckte inte ens hela vardagsrumsbordet! *mycket nöjd med mig själv* Viktigt också att ha ett lås på väskan som går att knacka upp med knogen om det skulle behövas.

   

Mattias har skapat sig en användare på bilddagboken.se, där han kommer att lägga bilder under resans gång. Han har redan nu lagt upp lite bilder som han tagit de senaste veckorna. Länk finns här eller nere till vänster, där ni också hittar Karin och Fredriks hemsida.

Den här bloggen kommer jag alltså att använda som reseblogg framöver. Den har visserligen inte den smarta funktion som resedagboken.se har, att mail skickas automatiskt till en maillista när man uppdaterar. Men resedagboken.se är ganska svårnavigerad och seg tycker jag, så då fick det bli blogg.se istället. Alla andra använder ju liks den. ^^

Istället kommer jag att skicka ut massmail från min hotmail varje gång jag uppdaterar. Som sagt, om ni inte vill ha dessa mail eller vet någon annan som kanske vill ha dem, så säg bara till. På lördag kl 09.20 åker jag, så efter det ser jag helst att ni kommunicerar med mig via Internet.