P&L, del 2
Förra gången jag skrev var jag ganska seg. Jag och Karin satt och hängde rätt länge hos Rebecka innan vi gick tillbaka till festivalområdet. Vi pratade då om att man började bli ganska "mätt" på festivalen. Man hade redan sett så mycket och jag tyckte att det av den anledningen var synd att flera av de artister jag sett fram emot mest spelade sista dagen. Jag var rädd att jag inte riktigt skulle orka komma igång igen på deras spelningar.
Så blev det inte alls.
Först var vi och lysnade på Britta Person. Hon var "Karins" artist, jag kände inte till henne sedan tidigare. Det var rätt segt. Musiken var väl okej men det hände absolut ingenting på scenen. Vi gick sedan vidare till Adam Tensta! Hade sett fram emot honom men blev kanske lite besviken. Han fick igång publiken bra men framträdandet var ändå lite oinspirerat och slentrianmässigt.
Vi gick sedan förbi WASPs spelning för att ta lite bilder åt Mattias, och jag och Karin köpte langos. Nästa efterlängtade programpunkt var Teddybears STHLM. De var bara heeelt fantastiska ...! Det spelade ingen roll hur seg man var innan, det var stört omöjligt att inte komma igång! Tydligen brukar de alltid vara bra på P&L, enligt Karin. Det underlättar ju att ha tillräckligt med hitlåtar att fylla en hel spelning. Men åh, det var så skönt att få upp pulsen lite!
(Haha, jag hade förresten vaknat på lördagmorgon med träningsvärk i magen. Va, tänkte jag, träningsvärk nu från några situps i torsdags? Men senare när jag började dansa kom jag ihåg; Looptroop...)
Upprymda och svettiga gick vi och hörde slutet av Kapten Röds spelning. Också riktigt, riktigt bra! Kapten Röd och Majorerna var ett av de band jag lyssnat in mig på innan festivalen och gillat väldigt mycket. Rekommenderas! Sedan drog Håkan Hellström igång på stora scenen... ...och pulsen gick ner igen. Shit, vilket sömnpiller. Inte ens under "Känn ingen sorg" steg stämningen. Som tur var behövde vi inte stå där så länge innan nästa spelning på min agenda skulle börja.
Festivalens allra sista spelning blev Afasi&Filthy. Detta var också den spelning jag sett fram emot mest av alla och jag var lite orolig att jag skulle bli besviken för mina förväntningar var sjukt högt ställda, men det var ingen risk. Helt fenomenalt bra! Bästa spelningen enligt både mig och Karin!
På väg hem igår åkte vi till Carl Larsson-gården. Inspirerande, verkligen. Annars gick hemresan bra! Applåd till Karin för bilkörningen! Hon höll sig dessutom på rätt sida vägen hela tiden, men högertrafiken vållade ändå vissa problem. Karin lyckades nämligen göra mig och Maria osäkra också så vi hade en rätt lång diskussion om huruvida vi körde på rätt sida vägen eller inte (på en alldeles ny vägsträcka som inte var målad och som inte hade alla skyltar än). Det lät ungefär så här:
"- Alltså det är ju massor av mötande trafik till vänster, och vi kör ju till höger om dem. Så då måste vi väl ligga på rätt sida av vägen. ...eller?
- Jamen varför ser vi alla skyltar bakifrån då?
- Vet inte, men vi har ju faktiskt en bil bakom oss också.
- Men han kanske bara fick panik och följde efter!
- Och kolla vad konstigt han kör, jättenära och med blinkersen på!
- Men om man vill signalera till en bil att den kör mot körriktningen så tutar man väl eller blinkar med helljuset, man sätter väl inte bara på blinkersen! ...eller?
- Han kanske inte ville att det skulle bli pinsamt för oss..."
Roligast kanske att vägen dessutom hade mitträcke! Men till mitt och Marias försvar måste sägas att Karins förmåga att övertyga är utöver det vanliga. Tor/Tord, någon?
Superb helg, hur som helst!
Så blev det inte alls.
Först var vi och lysnade på Britta Person. Hon var "Karins" artist, jag kände inte till henne sedan tidigare. Det var rätt segt. Musiken var väl okej men det hände absolut ingenting på scenen. Vi gick sedan vidare till Adam Tensta! Hade sett fram emot honom men blev kanske lite besviken. Han fick igång publiken bra men framträdandet var ändå lite oinspirerat och slentrianmässigt.
Vi gick sedan förbi WASPs spelning för att ta lite bilder åt Mattias, och jag och Karin köpte langos. Nästa efterlängtade programpunkt var Teddybears STHLM. De var bara heeelt fantastiska ...! Det spelade ingen roll hur seg man var innan, det var stört omöjligt att inte komma igång! Tydligen brukar de alltid vara bra på P&L, enligt Karin. Det underlättar ju att ha tillräckligt med hitlåtar att fylla en hel spelning. Men åh, det var så skönt att få upp pulsen lite!
(Haha, jag hade förresten vaknat på lördagmorgon med träningsvärk i magen. Va, tänkte jag, träningsvärk nu från några situps i torsdags? Men senare när jag började dansa kom jag ihåg; Looptroop...)
Upprymda och svettiga gick vi och hörde slutet av Kapten Röds spelning. Också riktigt, riktigt bra! Kapten Röd och Majorerna var ett av de band jag lyssnat in mig på innan festivalen och gillat väldigt mycket. Rekommenderas! Sedan drog Håkan Hellström igång på stora scenen... ...och pulsen gick ner igen. Shit, vilket sömnpiller. Inte ens under "Känn ingen sorg" steg stämningen. Som tur var behövde vi inte stå där så länge innan nästa spelning på min agenda skulle börja.
Festivalens allra sista spelning blev Afasi&Filthy. Detta var också den spelning jag sett fram emot mest av alla och jag var lite orolig att jag skulle bli besviken för mina förväntningar var sjukt högt ställda, men det var ingen risk. Helt fenomenalt bra! Bästa spelningen enligt både mig och Karin!
På väg hem igår åkte vi till Carl Larsson-gården. Inspirerande, verkligen. Annars gick hemresan bra! Applåd till Karin för bilkörningen! Hon höll sig dessutom på rätt sida vägen hela tiden, men högertrafiken vållade ändå vissa problem. Karin lyckades nämligen göra mig och Maria osäkra också så vi hade en rätt lång diskussion om huruvida vi körde på rätt sida vägen eller inte (på en alldeles ny vägsträcka som inte var målad och som inte hade alla skyltar än). Det lät ungefär så här:
"- Alltså det är ju massor av mötande trafik till vänster, och vi kör ju till höger om dem. Så då måste vi väl ligga på rätt sida av vägen. ...eller?
- Jamen varför ser vi alla skyltar bakifrån då?
- Vet inte, men vi har ju faktiskt en bil bakom oss också.
- Men han kanske bara fick panik och följde efter!
- Och kolla vad konstigt han kör, jättenära och med blinkersen på!
- Men om man vill signalera till en bil att den kör mot körriktningen så tutar man väl eller blinkar med helljuset, man sätter väl inte bara på blinkersen! ...eller?
- Han kanske inte ville att det skulle bli pinsamt för oss..."
Roligast kanske att vägen dessutom hade mitträcke! Men till mitt och Marias försvar måste sägas att Karins förmåga att övertyga är utöver det vanliga. Tor/Tord, någon?
Superb helg, hur som helst!
Peace&Love
Sitter hemma hos Rebecka nu. Hennes lägenhet ligger rätt centralt i Borlänge så det är guld att kunna bo här! Sååå skönt att kunna glida förbi de sunkiga stackars campande ungdomararna, nyduschad, utsövd och fräsch!
Vi kom alltså på torsdag eftermiddag, ungefär samtidigt som de första spelningarna var. Karin höll ett imponerande tryck på gaspedalen hela vägen, men det här med högertrafik vållar visst fortfarande vissa problem... som tur är kom hon i alla fall på sig själv ute i vänsterkanten. Jag missade precis Miss Lis spelning, men hann till halvåttaspelningarna, notably The Hives och Anna Järvinen. Sedan var där ett norskt band också, Kaizers Orchestra, som jag var nyfiken på. Lyssnade lite på nätet och jag gillade att det var mycket ljud i låtarna, men live blev det bara slamrigt tyvärr. Anna Järvinen gick jag förbi två gånger och för henne gällde omvända, hon var klart bättre live! Konstigt hur hennes röst kom mer till sin rätt då. The Hives hörde jag i bakgrunden såklart, svårt att undgå, men de är inga jag orkar trängas för att se.
Sedan lyssnade vi också lite på Hästpojken och Timo Räisänen och de var väl helt okej, bra, men inget speciellt alls. Blev positivt överraskad och stod länge vid Jason Mraz! Hans band var riktigt, riktigt bra! Skönt gung och lite tight jammande. Nästa artist var Manu Chao. Röjigt som vanligt. Men jag blev lite besviken på hans låtval... Av alla artister här är han utan tvekan den jag lyssnat mest på (ja, och så har jag ju även sett honom 2 ggr förut) och vars låtar jag kan bäst. Men pga språkbarriären är det bara några låtar jag kan texten till och han spelade få av dem.
Vi lyssnade inte färdigt på hans spelning för vi ville hinna höra lite på Ceasars också. Vid det här laget var jag väldigt trött i huvud och fötter och lite däremellan och jag har väl aldrig diggat Ceasars direkt, så jag tänkte bara vänta på att de blev klara så jag och Karin kunde dra, men faktiskt var de roliga att lyssna på. Det var fler låtar jag kände igen än vad jag visste om. Vi kom tillbaka nån timme senare för att höra på Sahara Hotnights, som självklart hade en riktigt bra liveakt. Det var ju bara väntat med deras rutin, men jag hade inte väntat mig så många tonårsfans med stenkoll.
Sista bandet för dagen var lite av the Wombats, som Annika, Frida och Rebecka tyckte var de bästa de hört. Jag och Karin och Maria stod och gäspade. Jag kanske inte har vad som krävs för att förstå the Wombats storhet, men de var i mina öron helt omöjliga att skilja från alla andra tråkiga pop/rock-band på festivalen...
På fredagen, igår alltså, var det väldigt få band vi ville höra för musikens skull utan mest några stora kända som man ville se bara för att, typ Sex Pistols och Kent. På eftermiddagen hade Miss Li en kort spelning för P3 Sommarsession, så jag fick höra henne då. Jag blev nog lite besviken. Miss Li verkar ha så roligt med musiken i studion, så jag hade väntat mig att hon skulle leka ännu mer live, men hon lät exakt som på skiva. Vilket förstås är väldigt bra, men i alla fall.
Fredagen var vår inplanerade partykväll, och jag kan väl säga att det gick enligt planerna. Det var ...roligt, sedan vet jag inte vad jag ska säga riktigt... Mitt starkaste minne är Karins tappade tandborste som gjorde ett bra mycket starkare intryck än vare sig Sex Pistols eller Kent. SP var bara dåliga, Kent hade förstås en bra show men deras musik är ju bara sömnigt tråkig. Allra, allra bäst, klart bästa spelningen hittills, var Looptroop. Bra dansmusik, fast tråkig rytm... Blev så mycket armviftande... Finns det ett namn för det? Ni vet, när man klappar luften. Om det finns utrymme vill man väl hellre dansa?
Det var jättehärligt att slappa och äta mat hos Karins och Marias schyssta förädrar idag. Har annars bara varit på Veronica Maggio. Det regnade lite men det var rätt mysigt. Veronicas live-versioner var väldigt bra, eller snarare så som jag väntar mig live; lite roligare men inte så tillfixat. Jag gillar verkligen det hon gör och hur hon gör det. Fast hennes röst får nog en hel del hjälp i studion...
Nu ska vi bara slappa lite till i Rebeckas ljuvliga soffa innan vi drar ner på stan igen... Bilder kommer på facebook när jag kommit hem.
Vi kom alltså på torsdag eftermiddag, ungefär samtidigt som de första spelningarna var. Karin höll ett imponerande tryck på gaspedalen hela vägen, men det här med högertrafik vållar visst fortfarande vissa problem... som tur är kom hon i alla fall på sig själv ute i vänsterkanten. Jag missade precis Miss Lis spelning, men hann till halvåttaspelningarna, notably The Hives och Anna Järvinen. Sedan var där ett norskt band också, Kaizers Orchestra, som jag var nyfiken på. Lyssnade lite på nätet och jag gillade att det var mycket ljud i låtarna, men live blev det bara slamrigt tyvärr. Anna Järvinen gick jag förbi två gånger och för henne gällde omvända, hon var klart bättre live! Konstigt hur hennes röst kom mer till sin rätt då. The Hives hörde jag i bakgrunden såklart, svårt att undgå, men de är inga jag orkar trängas för att se.
Sedan lyssnade vi också lite på Hästpojken och Timo Räisänen och de var väl helt okej, bra, men inget speciellt alls. Blev positivt överraskad och stod länge vid Jason Mraz! Hans band var riktigt, riktigt bra! Skönt gung och lite tight jammande. Nästa artist var Manu Chao. Röjigt som vanligt. Men jag blev lite besviken på hans låtval... Av alla artister här är han utan tvekan den jag lyssnat mest på (ja, och så har jag ju även sett honom 2 ggr förut) och vars låtar jag kan bäst. Men pga språkbarriären är det bara några låtar jag kan texten till och han spelade få av dem.
Vi lyssnade inte färdigt på hans spelning för vi ville hinna höra lite på Ceasars också. Vid det här laget var jag väldigt trött i huvud och fötter och lite däremellan och jag har väl aldrig diggat Ceasars direkt, så jag tänkte bara vänta på att de blev klara så jag och Karin kunde dra, men faktiskt var de roliga att lyssna på. Det var fler låtar jag kände igen än vad jag visste om. Vi kom tillbaka nån timme senare för att höra på Sahara Hotnights, som självklart hade en riktigt bra liveakt. Det var ju bara väntat med deras rutin, men jag hade inte väntat mig så många tonårsfans med stenkoll.
Sista bandet för dagen var lite av the Wombats, som Annika, Frida och Rebecka tyckte var de bästa de hört. Jag och Karin och Maria stod och gäspade. Jag kanske inte har vad som krävs för att förstå the Wombats storhet, men de var i mina öron helt omöjliga att skilja från alla andra tråkiga pop/rock-band på festivalen...
På fredagen, igår alltså, var det väldigt få band vi ville höra för musikens skull utan mest några stora kända som man ville se bara för att, typ Sex Pistols och Kent. På eftermiddagen hade Miss Li en kort spelning för P3 Sommarsession, så jag fick höra henne då. Jag blev nog lite besviken. Miss Li verkar ha så roligt med musiken i studion, så jag hade väntat mig att hon skulle leka ännu mer live, men hon lät exakt som på skiva. Vilket förstås är väldigt bra, men i alla fall.
Fredagen var vår inplanerade partykväll, och jag kan väl säga att det gick enligt planerna. Det var ...roligt, sedan vet jag inte vad jag ska säga riktigt... Mitt starkaste minne är Karins tappade tandborste som gjorde ett bra mycket starkare intryck än vare sig Sex Pistols eller Kent. SP var bara dåliga, Kent hade förstås en bra show men deras musik är ju bara sömnigt tråkig. Allra, allra bäst, klart bästa spelningen hittills, var Looptroop. Bra dansmusik, fast tråkig rytm... Blev så mycket armviftande... Finns det ett namn för det? Ni vet, när man klappar luften. Om det finns utrymme vill man väl hellre dansa?
Det var jättehärligt att slappa och äta mat hos Karins och Marias schyssta förädrar idag. Har annars bara varit på Veronica Maggio. Det regnade lite men det var rätt mysigt. Veronicas live-versioner var väldigt bra, eller snarare så som jag väntar mig live; lite roligare men inte så tillfixat. Jag gillar verkligen det hon gör och hur hon gör det. Fast hennes röst får nog en hel del hjälp i studion...
Nu ska vi bara slappa lite till i Rebeckas ljuvliga soffa innan vi drar ner på stan igen... Bilder kommer på facebook när jag kommit hem.
Lite om juni, hittills
Inte så mycket har hänt sedan sist, fast jag lyckas hålla mig upptagen ändå.
Då och då lägger jag upp lite bilder på facebook, men det blir knappast särskilt representativt för hur mitt liv ser ut, utan mest festarbiler (och jag festar faktiskt inte hela tiden). Jag tänkte ändå lägga över några bilder hit och berätta lite om vad som pågår. Sorry att jag inte har mer nytt att komma med, till er som redan sett dem alltså.
Nationaldagshelgen var riktigt varm här i Uppsala! Perfekt tajmat med långhelgen! Jag var och badade både fredag och lördag; ena dagen i Länna och andra i Sunnersta. Bristen på bra badplatser är ett problem med sommaruppsala, men Länna var verkligen fint uppe på klipporna. Beachpartystämningen på Bettnes hittar man dock inte. Sunnersta är lite halvsunkigt, tänk typ Stöcksjö fast mycket, mycket mindre, men man kan i alla fall cykla dit. Men jag körde över en stackars orm på väg dit!!! Mitt på kroppen! Det kan inte ha gått så bra... Eller vad tror ni, klarar ormar av att man cyklar över dem?
På söndagen var det så varmt så det gick typ inte att vara ute. Då passade jag på att besöka domkyrkan och Gustavianum istället. Domkyrkan har jag visserligen varit i förut, men det är ju kul att gå och titta. Gustavianum var klart intressant, och bäst var anatomiska teatern. Helt allvarligt, varför bygger man inte föreläsningssalar så? Kolla bilden i länken. Studenterna stod alltså upp i branta rader. Man skulle kunna klämma in jättemånga där men alla skulle ändå komma nära föreläsaren. Någon timme orkar man ju stå, och blir man trött kan man luta sig mot väggen bakom. Kanterna var lagom höga att anteckna mot, fast de hade kunnat vara lite bredare. Vissa föreläsningssalar, som den i B4 (?) på BMC eller Lindahl på EBC är så branta att inte ens jag får plats med benen när jag sitter i stolen. Man måste alltså sitta snett med benen och vrida sig en hel föreläsning. Jag lovar att jag hellre skulle stå!
Veckan efter denna åkte jag upp till Umeå för att fira Sigrids student! Kolla vad studentig hon ser ut!!! Åhhh, Lillsogrod... man blir ju alldeles sentimental!
Som studentpresent till Sigrid hade jag och Helga lovat att vi skulle fixa brunch till henne och hennes kompisar dagen efter studenten. Nu blev det inte så mycket folk, men det var helt fantastiskt trevligt att sitta och prata med S&H och andra ungdomar en hel eftermiddag. Man blir ju som ung på nytt. Och jag fick en ny fin ringsignal av Sigrids pojkvän!
På kvällen åkte jag och Greta ut till stugan för att bada bastu. Våra sommarstuga är lite primitiv, för er som inte varit där... Det finns t.ex. inte varmvatten. Men en vedeldad bastu finns ju, och havet, så vad mer kan man begära? Det var lite molnigt och bara runt tio grader i luften den kvällen, men det var så himla vackert ute vid havet!
Dagen efter hann jag både hälsa på mormomorf och min f.d. chef Jens som jag tycker så mycket om och fika på stan med Greta och Beatrice. Det blev mycket prat om livet och framtiden, och det var bra för mig. Jättekul att prata med människor som har så olika perspektiv!
Helgen tillbringades hos Mauri. Vi hann inte så mycket mer än att ta en paddeltur på sjön och kolla på fotboll, men det var kul att träffa i synnerhet Johan, som åker till USA i höst. Han hade hämtat ett Wii-spel till mig också, det tyckte jag var gulligt.
Och ja, på veckorna jobbar jag ju som vanligt... men igen blev det en kort vecka eftersom det ju var midsommar förra helgen. Här hade jag gått och föreställt mig att alla jag kände var kvar i Uppsala över sommaren, men det gällde tydligen inte midsommar! Men jag hittade några trevliga typer kvar i stan så det ordnade sig. Midsommarfirandet styrdes upp ganska hastigt dagen innan men blev riktigt bra ändå! Sillunch och grillmiddag, klassiskt och bra. Jag kan ju meddela er stackare som satt och frös i Norrland att vi hade helt okej väder här! Lite molnigt på dagen men vi satt ändå ute hela eftermiddagen och större delen av kvällen, fast på natten satt vi inne en stund. Jag gick och plockade sju sorters blommor också, och klättrade över sju cyklar (Uppsala style), men det tycktes inte ha någon effekt på nattens drömmande. I och för sig hade blommorna börjat smula redan när jag kom in så jag la dem på fönsterbrädan ovanför sängen istället för under kudden, men man tycker ju att det borde vara tillräckligt nära.
Resten av helgen var helt lugn, med promenerande och pyssel. Det var inte tanken att det skulle bli på japantema, men det råkade bli så ändå med både sushiberedning (säger man tillagning fast det mesta man gör är att pyssla ihop dem?) och origami. Lägger upp lite bilder som jag tycker är mysiga...
Och i morgon eftermiddag drar jag till Peace&Love, så på fyra veckor har jag inte haft en hel arbetsvecka! Jag ser fram emot P&L helt osannlikt mycket...! Eftersom festivalen inte är jättestor har jag hunnit kolla upp alla artister och lyssna in mig på de som verkade bra. Och det kommer kunna låta väldigt, väldigt bra om vissa! Jag ska försöka blogga om vilka jag hör och vad jag tycker om dem, för det skulle vara kul att komma ihåg sedan. Nu när jag läser om artister tänker jag "hmm, The Hives känns det som att jag har sett live, men när kan det ha varit? Roskilde eller nån yra...?"
Kan någon förresten säga mig vad jag har för musiksmak egentligen? När folk frågar brukar jag slingra mig undan genom att säga att jag inte lyssnar på musik, men det är ju inte helt sant. Fast jag lyssnar ganska sällan, och på väldigt få artister så jag har ohyggligt dålig musikkoll. När vi kör musikquiz är jag alltid sämst av alla på att känna igen låtar... :-( Men just därför passar nog P&L mig. Som Nils Hansson i DN skrev, "en spretig handfull breda svenska akter". Spretigt är bra, eftersom jag har en minst sagt spretig smak (men absolut inte bred, jag är vanvettigt kräsen) och att de är etablerade gör mig inget eftersom jag inte har koll på dem ändå...
När vi var på någon fest i våras frågade Jenny nån, minns inte vem, om denne hade samma musiksmak som jag. "Vad gillar jag då?" undrade jag nyfiket. "Jamen du gillar ju hiphop", svarade hon. Det var ju ganska lustigt och fick mig att tänka lite. Problemet med musiksmak är ju att det ska antas säga så mycket om ens personlighet så man får så mycket att leva upp till om man säger sig gilla en viss sak. Jag är ju knappast hiphopare. Fast efter att ha lyssnat runt lite så är det ändå vissa hiphopartister som jag ser fram emot väldigt mycket inför P&L. Det ska bli intressant iaf.
Så jag bloggar förhoppningsvis alldeles snart igen!
Då och då lägger jag upp lite bilder på facebook, men det blir knappast särskilt representativt för hur mitt liv ser ut, utan mest festarbiler (och jag festar faktiskt inte hela tiden). Jag tänkte ändå lägga över några bilder hit och berätta lite om vad som pågår. Sorry att jag inte har mer nytt att komma med, till er som redan sett dem alltså.
Nationaldagshelgen var riktigt varm här i Uppsala! Perfekt tajmat med långhelgen! Jag var och badade både fredag och lördag; ena dagen i Länna och andra i Sunnersta. Bristen på bra badplatser är ett problem med sommaruppsala, men Länna var verkligen fint uppe på klipporna. Beachpartystämningen på Bettnes hittar man dock inte. Sunnersta är lite halvsunkigt, tänk typ Stöcksjö fast mycket, mycket mindre, men man kan i alla fall cykla dit. Men jag körde över en stackars orm på väg dit!!! Mitt på kroppen! Det kan inte ha gått så bra... Eller vad tror ni, klarar ormar av att man cyklar över dem?
På söndagen var det så varmt så det gick typ inte att vara ute. Då passade jag på att besöka domkyrkan och Gustavianum istället. Domkyrkan har jag visserligen varit i förut, men det är ju kul att gå och titta. Gustavianum var klart intressant, och bäst var anatomiska teatern. Helt allvarligt, varför bygger man inte föreläsningssalar så? Kolla bilden i länken. Studenterna stod alltså upp i branta rader. Man skulle kunna klämma in jättemånga där men alla skulle ändå komma nära föreläsaren. Någon timme orkar man ju stå, och blir man trött kan man luta sig mot väggen bakom. Kanterna var lagom höga att anteckna mot, fast de hade kunnat vara lite bredare. Vissa föreläsningssalar, som den i B4 (?) på BMC eller Lindahl på EBC är så branta att inte ens jag får plats med benen när jag sitter i stolen. Man måste alltså sitta snett med benen och vrida sig en hel föreläsning. Jag lovar att jag hellre skulle stå!
Veckan efter denna åkte jag upp till Umeå för att fira Sigrids student! Kolla vad studentig hon ser ut!!! Åhhh, Lillsogrod... man blir ju alldeles sentimental!
Som studentpresent till Sigrid hade jag och Helga lovat att vi skulle fixa brunch till henne och hennes kompisar dagen efter studenten. Nu blev det inte så mycket folk, men det var helt fantastiskt trevligt att sitta och prata med S&H och andra ungdomar en hel eftermiddag. Man blir ju som ung på nytt. Och jag fick en ny fin ringsignal av Sigrids pojkvän!
På kvällen åkte jag och Greta ut till stugan för att bada bastu. Våra sommarstuga är lite primitiv, för er som inte varit där... Det finns t.ex. inte varmvatten. Men en vedeldad bastu finns ju, och havet, så vad mer kan man begära? Det var lite molnigt och bara runt tio grader i luften den kvällen, men det var så himla vackert ute vid havet!
Dagen efter hann jag både hälsa på mormomorf och min f.d. chef Jens som jag tycker så mycket om och fika på stan med Greta och Beatrice. Det blev mycket prat om livet och framtiden, och det var bra för mig. Jättekul att prata med människor som har så olika perspektiv!
Helgen tillbringades hos Mauri. Vi hann inte så mycket mer än att ta en paddeltur på sjön och kolla på fotboll, men det var kul att träffa i synnerhet Johan, som åker till USA i höst. Han hade hämtat ett Wii-spel till mig också, det tyckte jag var gulligt.
Och ja, på veckorna jobbar jag ju som vanligt... men igen blev det en kort vecka eftersom det ju var midsommar förra helgen. Här hade jag gått och föreställt mig att alla jag kände var kvar i Uppsala över sommaren, men det gällde tydligen inte midsommar! Men jag hittade några trevliga typer kvar i stan så det ordnade sig. Midsommarfirandet styrdes upp ganska hastigt dagen innan men blev riktigt bra ändå! Sillunch och grillmiddag, klassiskt och bra. Jag kan ju meddela er stackare som satt och frös i Norrland att vi hade helt okej väder här! Lite molnigt på dagen men vi satt ändå ute hela eftermiddagen och större delen av kvällen, fast på natten satt vi inne en stund. Jag gick och plockade sju sorters blommor också, och klättrade över sju cyklar (Uppsala style), men det tycktes inte ha någon effekt på nattens drömmande. I och för sig hade blommorna börjat smula redan när jag kom in så jag la dem på fönsterbrädan ovanför sängen istället för under kudden, men man tycker ju att det borde vara tillräckligt nära.
Resten av helgen var helt lugn, med promenerande och pyssel. Det var inte tanken att det skulle bli på japantema, men det råkade bli så ändå med både sushiberedning (säger man tillagning fast det mesta man gör är att pyssla ihop dem?) och origami. Lägger upp lite bilder som jag tycker är mysiga...
Och i morgon eftermiddag drar jag till Peace&Love, så på fyra veckor har jag inte haft en hel arbetsvecka! Jag ser fram emot P&L helt osannlikt mycket...! Eftersom festivalen inte är jättestor har jag hunnit kolla upp alla artister och lyssna in mig på de som verkade bra. Och det kommer kunna låta väldigt, väldigt bra om vissa! Jag ska försöka blogga om vilka jag hör och vad jag tycker om dem, för det skulle vara kul att komma ihåg sedan. Nu när jag läser om artister tänker jag "hmm, The Hives känns det som att jag har sett live, men när kan det ha varit? Roskilde eller nån yra...?"
Kan någon förresten säga mig vad jag har för musiksmak egentligen? När folk frågar brukar jag slingra mig undan genom att säga att jag inte lyssnar på musik, men det är ju inte helt sant. Fast jag lyssnar ganska sällan, och på väldigt få artister så jag har ohyggligt dålig musikkoll. När vi kör musikquiz är jag alltid sämst av alla på att känna igen låtar... :-( Men just därför passar nog P&L mig. Som Nils Hansson i DN skrev, "en spretig handfull breda svenska akter". Spretigt är bra, eftersom jag har en minst sagt spretig smak (men absolut inte bred, jag är vanvettigt kräsen) och att de är etablerade gör mig inget eftersom jag inte har koll på dem ändå...
När vi var på någon fest i våras frågade Jenny nån, minns inte vem, om denne hade samma musiksmak som jag. "Vad gillar jag då?" undrade jag nyfiket. "Jamen du gillar ju hiphop", svarade hon. Det var ju ganska lustigt och fick mig att tänka lite. Problemet med musiksmak är ju att det ska antas säga så mycket om ens personlighet så man får så mycket att leva upp till om man säger sig gilla en viss sak. Jag är ju knappast hiphopare. Fast efter att ha lyssnat runt lite så är det ändå vissa hiphopartister som jag ser fram emot väldigt mycket inför P&L. Det ska bli intressant iaf.
Så jag bloggar förhoppningsvis alldeles snart igen!
