Harriets blogg

Förra gången jag skrev var jag ganska seg. Jag och Karin satt och hängde rätt länge hos Rebecka innan vi gick tillbaka till festivalområdet. Vi pratade då om att man började bli ganska "mätt" på festivalen. Man hade redan sett så mycket och jag tyckte att det av den anledningen var synd att flera av de artister jag sett fram emot mest spelade sista dagen. Jag var rädd att jag inte riktigt skulle orka komma igång igen på deras spelningar.

Så blev det inte alls.

Först var vi och lysnade på Britta Person. Hon var "Karins" artist, jag kände inte till henne sedan tidigare. Det var rätt segt. Musiken var väl okej men det hände absolut ingenting på scenen. Vi gick sedan vidare till Adam Tensta! Hade sett fram emot honom men blev kanske lite besviken. Han fick igång publiken bra men framträdandet var ändå lite oinspirerat och slentrianmässigt.

Vi gick sedan förbi WASPs spelning för att ta lite bilder åt Mattias, och jag och Karin köpte langos. Nästa efterlängtade programpunkt var Teddybears STHLM. De var bara heeelt fantastiska ...! Det spelade ingen roll hur seg man var innan, det var stört omöjligt att inte komma igång! Tydligen brukar de alltid vara bra på P&L, enligt Karin. Det underlättar ju att ha tillräckligt med hitlåtar att fylla en hel spelning. Men åh, det var så skönt att få upp pulsen lite!

(Haha, jag hade förresten vaknat på lördagmorgon med träningsvärk i magen. Va, tänkte jag, träningsvärk nu från några situps i torsdags? Men senare när jag började dansa kom jag ihåg; Looptroop...)

Upprymda och svettiga gick vi och hörde slutet av Kapten Röds spelning. Också riktigt, riktigt bra! Kapten Röd och Majorerna var ett av de band jag lyssnat in mig på innan festivalen och gillat väldigt mycket. Rekommenderas! Sedan drog Håkan Hellström igång på stora scenen... ...och pulsen gick ner igen. Shit, vilket sömnpiller. Inte ens under "Känn ingen sorg" steg stämningen. Som tur var behövde vi inte stå där så länge innan nästa spelning på min agenda skulle börja.

Festivalens allra sista spelning blev Afasi&Filthy. Detta var också den spelning jag sett fram emot mest av alla och jag var lite orolig att jag skulle bli besviken för mina förväntningar var sjukt högt ställda, men det var ingen risk. Helt fenomenalt bra! Bästa spelningen enligt både mig och Karin!

På väg hem igår åkte vi till Carl Larsson-gården. Inspirerande, verkligen. Annars gick hemresan bra! Applåd till Karin för bilkörningen! Hon höll sig dessutom på rätt sida vägen hela tiden, men högertrafiken vållade ändå vissa problem. Karin lyckades nämligen göra mig och Maria osäkra också så vi hade en rätt lång diskussion om huruvida vi körde på rätt sida vägen eller inte (på en alldeles ny vägsträcka som inte var målad och som inte hade alla skyltar än). Det lät ungefär så här:
"- Alltså det är ju massor av mötande trafik till vänster, och vi kör ju till höger om dem. Så då måste vi väl ligga på rätt sida av vägen. ...eller?
- Jamen varför ser vi alla skyltar bakifrån då?
- Vet inte, men vi har ju faktiskt en bil bakom oss också.
- Men han kanske bara fick panik och följde efter!
- Och kolla vad konstigt han kör, jättenära och med blinkersen på!
- Men om man vill signalera till en bil att den kör mot körriktningen så tutar man väl eller blinkar med helljuset, man sätter väl inte bara på blinkersen! ...eller?
- Han kanske inte ville att det skulle bli pinsamt för oss..."

Roligast kanske att vägen dessutom hade mitträcke! Men till mitt och Marias försvar måste sägas att Karins förmåga att övertyga är utöver det vanliga. Tor/Tord, någon?

Superb helg, hur som helst!