Harriets blogg

Haha, okej, det var inte min tanke att göra en Fredrik och kolla vilka som läser, men visst, då vet jag... :-)

Nu har jag varit ensam i huset i två veckor, och det har funkat bra hittills. Men så i förrgår (onsdag) fick jag ett mail från Remi där han skrev att han skulle komma hem på torsdag istället för söndag. Men vilken torsdag? Så jag började hoppas att han menade denna vecka, alltså igår, och skyndade hem och städade huset och bakade t.o.m. kakor (!). (Okej, kakorna var inte till honom egentligen utan till Knitting Club, men jag ville baka innan han kom.)

Vår dammsugare är den mest monstruösa maskin jag någonsin använt. Stor och högljudd, med en mekanisk mystik. På trägolv låter den lite som en gräsklippare. Det är som en stor tung tunna med hjul, med ett slags dammsugarmunstycke som en front spoiler. Bakpå kan man dra ut en kort slang. Först trodde jag att man skulle använda slangen, som det suger svagt ur. Men den har inget munstycke, utan är bara ett smalt rör, smalare än på en svensk dammsugare. Sedan insåg jag att det hårda suget var genom frontspoilern. Men precis ovanför denna satt utblåset, så varje gång jag närmade mig ett damm blåste jag det bara framför mig, och t.o.m. uppför väggarna när jag kom nära dem.

Efter att på detta sätt ha omdisponerat damm i tio minuter märkte jag att man kunde vinkla ner frontspoilern när man tippade dammsugaren. Aha. På det sättet riktades alltså utblåset snett uppåt, och suget snett neråt. På så sätt lyckades jag till slut faktiskt suga upp lite damm. Samt ett skosnöre till min ballerinasko från La Redoute. (När jag drog ut det luktade det bränt, undrar vad jag gjorde egentligen.) Men hela tiden hade jag ett sug från slangen, när den satt i sin hållare, riktad upp mot min mage. Vad det skulle vara bra för lyckades jag aldrig klura ut.

Det var alltså nästa torsdag Remi menade... Jag blev väldigt besviken, och för första gången kände jag mig lite ensam igår. Men idag är jag glad igen! Jag och Mattias firar fem år och det är fredag och jag har roliga planer för helgen med mina kompisar här. Ikväll är jag bjuden på middag hos min handledare Jon och hans fina familj. Det var jättebra att jag bakade i förrgår för nu kan jag ta med kakor till dem.

Den förhatliga.

Remi har åkt till Frankrike så nu är jag ensam i huset. Utan tv, Internet och snus försmäkta jag i denna stad. Men tiden går väldigt snabbt ändå, man kan shoppa och laga mat och spela Nintendo DS eller piano och lyssna på Roald Dahl på cd-skivor och läsa böcker och promenera/jogga.

Igår kväll var jag dock på stickklubbens andra möte (första för mig). (Bildbevis på facebook!) Det är några tjejbekanta här till mig som startat den. Jag har inte stickat sedan typ mellanstadiet, men vanlig rätstickning kommer jag i alla fall ihåg, på ett ungefär. Igår lånade jag garn och stickor och satt bara och övade och repade sedan upp det jag övat på. Ikväll ska jag försöka hitta till ett ställe som heter Wilkinsons som lär ha både garn, stickor och cykellås.

Remi lämnade mig med sin nya mountainbike som jag gärna fick låna, men den har ännu inget lås. De flesta affärer ligger i ett stort shoppingcentrum på andra sidan stan, så jag vill kunna cykla dit. Man får ju bara ta 15 kg (!) packning med Ryan Air - inte mycket för 10 veckor - så jag har insett att jag tyvärr kommer måsta köpa lite nya skor och kläder... Är så illa tvungen, helt enkelt. ;-p Förra helgen gick jag till och från shoppingcentret (som heter Meadowhall) men det var ca 10 km varje väg (*skryt*) och det funkar bara inte om man även vill kunna springa i affärer några timmar.

Projektet går bra, fast nästan lite snabbt! Jag blev klar med den första delen, som Jon trodde skulle ta ett par veckor, på tre dagar... Sitter och försöker få ut något vettigt ur det nu, men det mesta är motsägesefullt och har låg signifikans (precis som det ska vara!). Jag kommer antagligen att få göra samma sak med en fårpopulation sedan också, eftersom det går så pass snabbt med hjortarna.

Ha det bra! (Alla två som läser...)

Tänkte bara visa lite hur det ser ut, det lilla jag sett av Sheffield hittills. Det tar en kvart ungefär att gå till universitetet från huset, och de här bilderna är tagna med mobilen längs vägen.


...jag nämnde att jag är i England, va?


Det här är en park längs vägen. På andra sidan dammen ligger studenternas gym. Har inte varit där än, men ska kolla in någon dag. Liiite finare läge än IKSU...


På Parsonage Crescent bor jag...


...genom den här gången mellan radhusen. Man går alltså in i nummer 20 från andra sidan.

Finare bilder kommer, förhoppningsvis!

Nu är jag framme i Sheffield och har haft min första dag på nya projektet! Allt är väldigt nytt och jag är lite vimmelkantig över hur mycket jag måste hålla i huvudet (typ hur jag hittar hem igen, allas namn osv). Jag har varit väldigt nervös hittills, och även idag, men det ska nog gå över snart för det finns absolut ingen anledning, allt har flutit på jättebra.

Huset jag bor i är verkligen jättemysigt, jag verkligen världens skönaste säng. Killen som äger huset heter Simon, han är i Mexiko, men den andra killen som bor där, Remi, är kvar några dagar innan han åker till Frankrike. Remi har verkligen tagit jättebra hand om mig! Tror han tycker om att vara värd, för det är nästan Fenganvarning på honom. Det som är dåligt är bara att det inte finns Internet i huset, så jag kan tyvärr inte chatta på kvällarna om jag inte sitter kvar i skolan, som nu.

Min handledare, Jon, har också tagit emot mig jättebra och jag har kommit igång lite med det jag ska göra. Min forskningspraktik handlar om att jag ska titta på individuella rekombinationshastigheter i ett släktträd av kronhjort som han tidigare kartlagt.

Jag ska försöka ta lite bilder med mobilen och lägga upp, men nu ska jag gå hem till huset och handla lite mat på vägen.