Ny adress!
...fast det är bara en siffra som är ändrad; nu bor jag på 71 istället för 51. Å andra sidan har andra saker förändrats. Framför allt att jag nu bor med min kompis Frida och inte med Mattias. Mattias bor kvar själv i gamla lägenheten och det verkar faktiskt som att vi kan fortsätta som bra kompisar! Och jag är så himla glad för det! Det allra bästa med Mattias är ju att vi alltid har så kul ihop och skrattar så mycket. Den delen av relationen behöver ju inte nödvändigtvis förändras bara för att man inte längre pussas, men förhållanden kommer ju ofta som ett paketerbjudande så jag tänkte att det nog inte skulle funka längre. Lyckligtvis verkar det som om jag hade fel!
Det är riktigt skönt också att ha ett helt eget rum som jag har nu! Jag hade ingen aning om att jag saknat det, för det funkade ju jättebra för det mesta att bo med Mattias. Men det är ju så roligt och lugnande att ha en egen liten sfär där jag får bestämma och planera helt själv.
Jag har ju inte hunnit bo så länge med Frida än, men jag tror att det kan bli bra. Vi har helt samma smak och åsikter gällande inredning och städning, så jag hyser stora förhoppningar om att lägenheten kan bli riktigt fin! Mamma, Ola, Sigrid och Helga var förbi i helgen på väg hem från en sportlovsresa i Italien. De hjälpte mig att fixa hem en ny härlig säng och en soffa (som jag köpte från Blocket och som Frida inte vet om än! Spännande...). Nya lägenheten börjar så sakteliga komma i ordning och kännas som hemma.
Okej, det låter som att det är nästan oförskämt bra med mig, eller hur? Lite ledsen måste jag ju vara när ett femårigt förhållande tagit slut? Visst, det är jobbigt och ovant att vara ensam ibland. Men mest är jag glad och lättad för det har redan vänt för mig. Det här har varit en lång process och jag har varit ensam, olycklig och orolig i flera månader. Det jag oroat mig mest för var förstås Mattias. Men efter att jag tagit det slutgiliga steget med honom såg jag dock att han kan hantera det, att han kan se framåt och att jag inte längre behöver känna mig ansvarig för honom och det var en enorm lättnad. Nästa sak jag oroat mig för var förstås vad alla skulle säga, kanske i synnerhet mina kompisar här i Uppsala som har känt Mattias lika länge som de känt mig. Jag oroade mig i onödan. De har verkligen visat att de är riktiga vänner och har ställt upp och stöttat samtidigt som de gör saker mellan mig och Mattias lättare genom att de fortsätter att vara bådas vänner. Det ger honom och mig en, hur ska jag säga, en plattform för ett normalt kompisumgänge, om ni förstår? På lördag t.ex. är vi ett stort gäng som ska gå på bandyfinalen tillsammans! Det blir jättekul!
En liten praktiskt detalj bara: Mattias har övertagit hemtelefonnumret, så numera nås jag endast på mobil. (Skönt slippa skit-Telia också...)
Det är riktigt skönt också att ha ett helt eget rum som jag har nu! Jag hade ingen aning om att jag saknat det, för det funkade ju jättebra för det mesta att bo med Mattias. Men det är ju så roligt och lugnande att ha en egen liten sfär där jag får bestämma och planera helt själv.
Jag har ju inte hunnit bo så länge med Frida än, men jag tror att det kan bli bra. Vi har helt samma smak och åsikter gällande inredning och städning, så jag hyser stora förhoppningar om att lägenheten kan bli riktigt fin! Mamma, Ola, Sigrid och Helga var förbi i helgen på väg hem från en sportlovsresa i Italien. De hjälpte mig att fixa hem en ny härlig säng och en soffa (som jag köpte från Blocket och som Frida inte vet om än! Spännande...). Nya lägenheten börjar så sakteliga komma i ordning och kännas som hemma.
Okej, det låter som att det är nästan oförskämt bra med mig, eller hur? Lite ledsen måste jag ju vara när ett femårigt förhållande tagit slut? Visst, det är jobbigt och ovant att vara ensam ibland. Men mest är jag glad och lättad för det har redan vänt för mig. Det här har varit en lång process och jag har varit ensam, olycklig och orolig i flera månader. Det jag oroat mig mest för var förstås Mattias. Men efter att jag tagit det slutgiliga steget med honom såg jag dock att han kan hantera det, att han kan se framåt och att jag inte längre behöver känna mig ansvarig för honom och det var en enorm lättnad. Nästa sak jag oroat mig för var förstås vad alla skulle säga, kanske i synnerhet mina kompisar här i Uppsala som har känt Mattias lika länge som de känt mig. Jag oroade mig i onödan. De har verkligen visat att de är riktiga vänner och har ställt upp och stöttat samtidigt som de gör saker mellan mig och Mattias lättare genom att de fortsätter att vara bådas vänner. Det ger honom och mig en, hur ska jag säga, en plattform för ett normalt kompisumgänge, om ni förstår? På lördag t.ex. är vi ett stort gäng som ska gå på bandyfinalen tillsammans! Det blir jättekul!
En liten praktiskt detalj bara: Mattias har övertagit hemtelefonnumret, så numera nås jag endast på mobil. (Skönt slippa skit-Telia också...)
En garde
Har varit ganska mycket på senaste tiden, som ni vet. Bloggandet har blivit eftersatt. Men nu när MMR:en är avklarad ska jag bara läsa FEK + en distanskurs så nu hoppas jag att jag kommer att vara lite mindre stressad!
Igår kväll var jag på bioteknikgasque. Innan jag gick hade jag och Mattias en snabb och mycket ovetenskaplig kameraduell. Mattias har ju en ganska fin kamera, en Panasonic TZ3. Av honom i julklapp fick jag en Sony T2. Jag har inte hunnit använda den så mycket än, och trots att den nog är relativt lätthanterad har jag inte lärt mig än hur man får fina bilder. Nu tog Mattias ett par bilder med varje kamera av favoritmotivet:
Med Mattias kamera:
Med min kamera:
Min kamera ska ju vara en utpräglad partykamera vilket jag tycker märks i färgåtergivningen i halvdunklet och i hörnen i Mattias kamera; blixten fyller inte hela bilden, antagligen pga vidvinkeln. På närmare håll ser man i vilket fall hur oskarpa bilderna blir med min kamera. Ännu värre är det på bilderna som jag tagit. Egentligen är jag nog inte så förtjust i att fotografera. Oftast blir det så att jag drar upp kameran pliktskyldigast och knäpper i snabb följd en serie kort på folk som inte alls är beredda och sedan skyndar jag mig att stoppa undan den igen. Tro mig, mina få kort från kvällen är ej av intresse.
En sak imponerade på mig i alla fall. Man får väldigt röda ögon med min kamera men den har en inbyggd funktion som ska redigera bort dem efteråt. Kolla före- och efterbilderna!
Före...
...och efter! 
Det var coolt tyckte jag!
Gasquen i övrigt var bra. Jag kände mig finare än vad bilderna avslöjar, såsom det brukar vara (och det är väl bättre än motsatsen iaf antar jag). Nu borde jag inte blogga utan plugga till tentan i Management Consulting på tisdag som jag knappt har börjat plugga till än, men oj vad det tar emot... Jag har hybris när det gäller ekonomin för jag tycker att de andra studenterna på Ekonomikum är så frustrerande oambitiösa. Att jag är det är en sak, jag ska ändå inte jobba med ekonomi. Men de borde ju åtminstone vara en smula intressserade! Jag har lagt mig en mycket låg nivå hittills, precis så att jag klarar mig och kan fokusera på intressantare saker istället. Ändå är jag bland de duktiga i båda klasserna! Vad gör ekonomstudenterna egentligen?!
Det värsta var nog mini-tentan vi hade efter bara en vecka för att kolla förkunskaperna. Notera att de alltså testade förkunskaper. Ändå fick studenterna en hel vecka ledigt för att plugga. Provet var svårare än väntat för de frågade om väldigt specifika saker, men ändå, hade man pluggat en dag klarade man sig. Och 40 % blev underkända...
Nej, det är bara att bocka av "högmod" bland dödssynderna och ta tag i pluggandet nu. Vid sidan av skolan pågår det ju också en del i mitt liv just nu men det får bli nästa inlägg.
À bientôt.
Igår kväll var jag på bioteknikgasque. Innan jag gick hade jag och Mattias en snabb och mycket ovetenskaplig kameraduell. Mattias har ju en ganska fin kamera, en Panasonic TZ3. Av honom i julklapp fick jag en Sony T2. Jag har inte hunnit använda den så mycket än, och trots att den nog är relativt lätthanterad har jag inte lärt mig än hur man får fina bilder. Nu tog Mattias ett par bilder med varje kamera av favoritmotivet:
Med Mattias kamera:
Med min kamera:
Min kamera ska ju vara en utpräglad partykamera vilket jag tycker märks i färgåtergivningen i halvdunklet och i hörnen i Mattias kamera; blixten fyller inte hela bilden, antagligen pga vidvinkeln. På närmare håll ser man i vilket fall hur oskarpa bilderna blir med min kamera. Ännu värre är det på bilderna som jag tagit. Egentligen är jag nog inte så förtjust i att fotografera. Oftast blir det så att jag drar upp kameran pliktskyldigast och knäpper i snabb följd en serie kort på folk som inte alls är beredda och sedan skyndar jag mig att stoppa undan den igen. Tro mig, mina få kort från kvällen är ej av intresse.
En sak imponerade på mig i alla fall. Man får väldigt röda ögon med min kamera men den har en inbyggd funktion som ska redigera bort dem efteråt. Kolla före- och efterbilderna!
Före...
...och efter! Det var coolt tyckte jag!
Gasquen i övrigt var bra. Jag kände mig finare än vad bilderna avslöjar, såsom det brukar vara (och det är väl bättre än motsatsen iaf antar jag). Nu borde jag inte blogga utan plugga till tentan i Management Consulting på tisdag som jag knappt har börjat plugga till än, men oj vad det tar emot... Jag har hybris när det gäller ekonomin för jag tycker att de andra studenterna på Ekonomikum är så frustrerande oambitiösa. Att jag är det är en sak, jag ska ändå inte jobba med ekonomi. Men de borde ju åtminstone vara en smula intressserade! Jag har lagt mig en mycket låg nivå hittills, precis så att jag klarar mig och kan fokusera på intressantare saker istället. Ändå är jag bland de duktiga i båda klasserna! Vad gör ekonomstudenterna egentligen?!
Det värsta var nog mini-tentan vi hade efter bara en vecka för att kolla förkunskaperna. Notera att de alltså testade förkunskaper. Ändå fick studenterna en hel vecka ledigt för att plugga. Provet var svårare än väntat för de frågade om väldigt specifika saker, men ändå, hade man pluggat en dag klarade man sig. Och 40 % blev underkända...
Nej, det är bara att bocka av "högmod" bland dödssynderna och ta tag i pluggandet nu. Vid sidan av skolan pågår det ju också en del i mitt liv just nu men det får bli nästa inlägg.
À bientôt.
