Harriets blogg

Äntligen! Och ganska nöjd med mig själv är jag också, för att jag köpt och installerat router själv... Så nu kommer jag att kunna vara online kvällar och helger också!

...till C-uppsatsen i Företagsekonomi måste man ha. Senast i morgon ska man ha anmält sig till en grupp också. Skulle DU skriva uppsats med någon som skriver att hon är utomlands till vecka 44, inte har läst de andra C-kurserna innan och vill jobba som ett as i november för att kunna läsa en annan kurs i december? Nej, tänkte väl det.

För andra gången trodde jag att jag äntligen hittat någon, men nej... "Tyvärr måste jag säga att jag kommer att ta en annan uppsatspartner. Det är en god vän till mig. Jag tar det säkra och bekväma sättet. Om du vill kan jag fråga en kursare som är utan uppsatspartner. Ledsen att det blev på detta sättet."

...vad svarar man? Jag: " Ah , well. Din förlust. ...kan du be din kompis maila mig?" Kändes ju jävligt värdigt.

Det sjuka är att jag på allvar tror att jag skulle vara en grym medförfattare. Jag har inga som helst preferenser eftersom jag inte läst de andra kurserna. Jag kan låta den andra personen välja ämne och metod helt och hållet själv. Samtidigt är jag ambitiös, effektiv, bra på statistik, van vid att arbeta vetenskapligt och bra på att skriva. Och min medförfattare skulle alltså få vara lite ledig i december dessutom.

Denna helg kom Mattias och Nilo hit! Yay! Frågan är om jag ska orka nämna Nilo alls egentligen med tanke på att han inte orkar läsa min blogg, trots att han läser alla andras... Men okej då. Fast han förtjänar det inte.

De kom i alla fall på torsdagmorgonen till Manchesters flygplats, så jag åkte och mötte dem i Manchester och så gick vi på stan där i några timmar. Vi blev inte så imponerade. Kanske var förhoppningarna alltför höga då vi fått höra att det fanns mycket att se och göra i Manchester. Man kunde shoppa. Punkt. I alla fall i de delar av centrum som vi såg. Vi åkte därför till Sheffield på eftermiddagen. När vi kom dit visade sig staden från sin allra bästa sida i den falnande höstsolen. Jag blev glad, för på något sätt kände jag mig personligt ansvarig för att Sheffield skulle vara fint nu när de rest hela vägen.

Vi gick hem och åt middag och svenskt lösviktsgodis. Satt och pratade i ett par timmar men gick och la oss tidigt eftersom männen klivit upp vid fyra på morgonen.

Nästa dag skickade jag ut Mattias och Nilo på stan för att de skulle få utforska på egen hand medan jag var på uni ett par timmar. Det var inte för att jag behövde jobba, utan bara för att det är mycket roligare att utforska när platsen är ny för alla i gruppen. Vi möttes upp på eftermiddagen och gick till universitetet för att internäta en stund (har/hade ju fortfarande inte Internet hemma - men ska få det i dag!) och gick sedan till puben på campus, som alla på avdelningen gör på fredagkvällarna. Där fick MoN träffa de flesta av mina kompisar här (som Nilo inte hade koll på alls eftersom han inte läst min blogg). Nilo försökte flirta med Katie men det gick inte så bra... Tror inte hon blev särskilt smickrad av att höra hans nedvärderande åsikter om hennes hemstad, Manchester.

Vi gick vidare till en annan pub och kollade på rugby, England - Sydafrika. Det var kanske inte den mest spännande matchen (Sydafrika vann med 36 - 0), men jag tyckte det var väldigt intressant eftersom jag aldrig tittat på rugby förut. Jag tror att rugby i England fyller ungefär samma funktion som ishockey i Sverige - ett snabbare och mer fysiskt alternativ till fotboll, och jag kan helt klart se tjusningen med sporten (fast varför straighta killar kollar vet jag inte).

Mattias och Nilo drack några öl var, lika många tror jag. Morgonen efter visade det sig vem av dem som bär på flest finska gener. Vi åkte på utflykt till Robin Hood's Bay (ett par mil norr om Scarborough) med nästan hela kompisgänget (blev till slut 14 pers), och jag och Mattias och Nilo åkte med Susie och Paul. Mattias uppskattade inte bilresan så mycket, skulle man kunna säga... Vi hade i alla fall en hemskt trevlig dag; gick omkring på havsbottnen som ebben frilagt och letade djur, letade fossiler i stenarna och promenerade i de fina omgivningarna. Det var kul att vara där med en grupp biologer som kunde sätta namn på det vi hittade! De flesta i gruppen stannade kvar och tältade, men vi (fem) åkte tillbaka till Sheffield samma kväll. Är ganska glad för det nu i efterhand, då de andra tydligen inte haft en alltför rolig natt i blåsten.

Söndagen var helt underbar, för den liknade de söndagar jag, Mattias och Nilo brukar ha i Uppsala; brunch på café (i Uppsala nation) och i övrigt bara slappande. Karlarna tog tåget tillbaka till Manchester vid fyratiden. Jag gick efter det till uni och jobbade i ett par timmar.

Toppenhelg med andra ord! Idag har jag förresten bokat flygresa hem. Den 28 oktober lämnar jag England. Nu ska jag kanske försöka få något jobb gjort här också...

Har haft en trevlig helg! I fredags var vi ute och dansade, första gången på flera veckor faktiskt. Kvällen började för mig, Claire och Beck med make up-party på en av tjejtoaletterna på universitetet. Jag tog med min laptop och spelade musik, och en flaska vitt som vi drack ur våra kaffemuggar. Ganska improviserat, men jag lovar, det var mycket mysigare än det låter för det var en väldigt schysst toalett!

Eftersom vi bara pubbade och klubbade och inte förfestade alls hemma blev det en lite dyrare kväll än vanligt, men det var helt klart värt det, för jag hade så roligt. Jag var jättesnygg i mina jeansshorts och nya läderstövlar. :D På natten när vi skulle hem hoppade Crooks-kollektivet (Rhiannon, Ewan, Ian tror jag det var) snabbt in i en taxi så att jag, Remi och Claire delade på den andra - trots att vi bor åt helt olika håll. Det slutade med att vi åt på natten hemma hos Claire och inte orkade gå hem, så jag och Remi sov över och gick hem på morgonen istället. Slappade bara hemma på lördagen och gick och handlade och bakade en paj på kvällen.

På söndagen, alltså igår, promenerade vi i Peak District igen men den här gången blev det en lite trevligare promenad då vi åkte ut typ en mil först i Claires bil. Den här gången var det jag, Remi, Claire och Becky. Tyvärr var vädret (igen) inte det bästa men jag var ändå väldigt nöjd med dagen för jag fick se en typ av engelsk natur som jag inte sett förut; med ljunghedar och berg (små men ändå) och fårhagar. Efteråt åkte vi hem till oss och drack kaffe/te och åt paj. Vi var väldigt trötta men jag tog mig samman efter ett tag och cyklade till uni och hämtade min dator.

Jag hade bara snabbt lämnat de grejer jag inte ville ha med ut, typ mitt smink och de kläder jag haft på dagen, på kontoret på fredagen så jag tänkte hämta dem också. En aning genant var det att upptäcka att mitt på skrivbordet, i kontoret som jag alltså delar med typ åtta andra, låg min bh hela helgen... (och folk här jobbar ofta helger.) Jag kan ha bekräftat ett par fördomar om svenska flickor här. Jobbade hemma på kvällen.

I morse var jag ute och sprang. Eftersom jag kan komma in lite när jag vill har jag möjlighet att träna på morgnarna, och jag bara älskar det! Jag brukar ju göra det också i Uppsala så ofta jag kan, men det är svårt att hinna. I morse var jag iaf ute och sprang, som jag gör en eller två gånger i veckan. Jag brukar springa i en park som är en av få platser som ligger ovanför mitt hus eftersom jag hellre springer uppför på väg ut än på väg tillbaka (att inte springa i backar alls är absolut omöjligt). Detta medför också att parken har en helt underbar utsikt! Börjar faktiskt gilla lite att springa, har inte gjort det förut... Vägen till och från parken är sammanlagt 1,7 km och slingan i parken 1,4 km (kolla kartorna som satellitbilder eller hybrider, så får man kanske en bild av hur det ser ut); hur långt det blir beror alltså på hur många varv jag tar. I morse tre, alltså 5,9 km. Jag ska försöka börja springa fyra varv, 7,3 km är ganska lagom tycker jag, men det är svårt att inte bli stressad för jag vill inte komma till skolan hur sent som helst heller.

Hoppas ni andra också haft en fin helg!

Efter påstötningar från Marianne tänkte jag nu änteligen uppdatera igen. En av anledningarna till att jag inte gjort det förut är att det inte "händer" saker här, dvs det händer saker men inte så speciella att de känns som något jag kan pracka på mina bloggläsare. Den andra anledningen är att det skulle bli så mycket namedropping eftersom jag umgås med ganska många olika personer. För att försöka undvika det ska jag ge en kort presentation (något att plugga in för Mattias och Nilo) och berätta lite om vad vi gör ihop.

På förhand ber jag om ursäkt för de dassiga bilder min mobilkamera tar, och dessutom gör blog.se dem pixliga... Jag lovar att alla är mycket finare i verkligheten! Vissa har jag inte lyckats ta en enda hyfsad bild av. En av dem är Kirsty. Hon är en av de mest hängivna medlemmarna i Knitting Club. Kirsty var väldigt snäll mot mig i början när jag kom och var osäker på allting, och tog hand om mig genom att t.ex. maila mig om vart de andra tänkt äta lunch och hur jag skulle ta mig dit. Kirsty är alltid lugn och samlad men har massa knäppa, roliga idéer och hon lär vara helt utflippad när hon är riktigt berusad, vilket jag utan problem kan tänka mig...

Kirsty delar hus med Susan , Rhiannon , Ewan och Ian Cleasby. Susan är från Skottland, är med i KC som alla de andra tjejerna och är hur kul som helst. Hon är doktorand inne på sitt andra år (precis som alla andra) och forskar om hornen hos fåren på Soay (som jag också jobbar med, fåren alltså). För mig är hon ett lyckopiller, jag blir alltid glad av att prata med henne. Hon är tillsammans med Paul, som också är rolig att prata med eftersom han skrattar exakt hela tiden. Iofs skulle nog jag också göra det om jag var ihop med Susie... Har bara denna  bild på dem från en väldigt lyckad grillfest för två veckor sedan (hemma hos Katie, se nedan).

Rhiannon och Ewan utgör det sötaste paret i och med att de, enligt mig, är den gulligaste tjejen resp. killen på avdelningen. Men så är de också ganska unga, tror att båda är 22 - en vanlig ålder att börja som doktorand här! (Ok, Ewan är inte doktorand, han är någon slags assistent, men jag tror att han ska börja doktorera.) De slutar nämligen "gymnasiet" när de är 18, och läser bara 4 år för en master, och de flesta går genast vidare som doktorander utan att jobba emellan. Vidare är doktoreringen oftast bara 3 år... Jag hade funderat en del på att försöka doktorera i England, men börjar tveka. Dels för att jag inte vill känna mig gammal som gatan bland de andra doktoranderna, dels för att jag inte vill doktorera i bara tre år, och dels för att jag faktiskt tror att deras projekt håller en lite lägre standard än i Sverige i och med att de bara läst fyra år på universitetet innan. (Det är jag så klart inte rätt person att avgöra, men det är det intryck jag fått.)

I alla fall, Ewan är den enda av mina kompisar som delar arbetsrum med mig. Utöver oss sitter det ca sju personer till i samma rum. De är trevliga fast oftast pratas det inte så mycket i rummet, vet inte riktigt varför... Rhiannon har alltid jättefina asseccoarer!

Ian Cleasby har jag knappt hunnit träffa än, eftersom han alldeles nyss kom tillbaka efter att ha studerat sparvar på en liten ö i fyra månader. Anledningen till att jag ens nämner honom är att han är gudars like - om man frågar Susie och Katie... De delar arbetsrum med honom och pratade ständigt om honom medan han var borta. Jag har ännu inte lagt märke till hans gudomliga kvaliteter, måste jag erkänna, fast jag kan förstå att man saknar honom för han har en väldig massa positiv energi omkring sig.

Katie är i alla fall på betydligt bättre humör nu. (Tror hon var lite ensam när Susan var i Uppsala.) Katie lär vara den mest fashionabla personen på avdelningen. Hon delar hus med två tjejkompisar som jag inte känner så väl, men jag varit några gånger hos dem och kollat på film och jag trivs med dem.

En av de få killarna är Alex . Väldigt städad typ. Träffade igår för första gången hans fru då vi alla var ute och åt tillsammans för att fira att han nyss fyllt 24.

Rebecca (här med Susan i bakgrunden) har jag haft några givande konversationer med, mest i söndags. Vi var på en utflykt ihop till nationalparken (The Peak District) som vi har inom gångavstånd, då en av Remis bästa kompisar från Frankrike var och hälsade på. Tror att hon och Kirsty är Remis bästa kompisar i Sheffield. Becky delar lägenhet (!) (alla andra utom Claire bor i radhus) med en tjejkompis och är filmintresserad (men har lite lustig smak gällande manliga skådespelare), gillar fantasy och har ett Wii.

Claire är min bästa tjejkompis här. Vi kan shoppa ihop, dricka te, kolla på tv, osv. Hon är helt hispig, rolig, intelligent, snäll men jag skulle önska (för hennes skull förstås) att hon var lite mer självständig. Hon är lite besatt av en dryg kille (som gör postdoc) som hon pratar om i timmar och har en väldigt schysst lägenhet och bil, genom sponsring från föräldrarna.

Den viktigaste personen för mig, trots att han var borta ett tag, är ändå Remi. Tyvärr har jag ingen okej bild av honom... Det är inte så att vi hela tiden hittar på saker tillsammans, men det blir så att vi umgås ganska mycket ändå eftersom vi ibland handlar ihop, går till skolan samtidigt eller dricker te på kvällen. Remi är oftast ganska tyst men kan istället säga desto mer genomtänkta och roliga saker när han pratar.

Simon heter killen som äger huset och enligt senaste rapporten ska han komma tillbaka ikväll eller i morgon bitti. Simon ville göra något åt vår helt övervuxna trädgård så jag och Remi ägnade förra helgen åt lite trädgårdsarbete, eller anti-trädgårdsarbete då vi förvandlade den lilla trädgården till en leråker. Tror vi drog upp ungefär 2½ kubikmeter ogräs, vilket är mycket i en trädgård på typ 8 kvadrat. Så här fint blev det... Jo just det, torkställningen låg helt övervuxen på backen, vi hittade den efter ungefär en halvtimme... Haha. Remi är också min vardagshjälte då han rensade ut gamla ruttnande matvaror i köket (som Simon lämnat) som jag inte ville ta i ens med tång. Så, ska bli spännande att höra vad Simon säger om trädgården när han kommer hem!

Okej, så det här är vad som händer i mitt liv. Tränar på morgnarna, är på uni, och på kvällarna är jag med någon av dessa människor. Oftast är vi på puben, stickar i grupp eller kollar på film. Många nämnda, och givetvis många glömda, men jag fick med de jag umgås med mest. Övriga får jag skriva om en annan gång.