Harriets blogg

Visst är det skönt att jag inte bidrar så mycket till den ständiga informationsbelastningen som läggs på oss på Internet och från andra medier? Jag slipper dock inte undan känslan av förpliktigande som en blogg medför - det är ju trots allt mitt ansvar att försöka stilla er stora aptit på nyheter och detaljer ur mitt spännande liv.

En hel del har ägt rum, faktiskt. Till att börja med har jag ju börjat exjobba. Jag är på avdelningen för evolutionsbiologi här i Uppsala, och tanken är att jag ska bygga en karta över zebrafinkens genom av SNP:ar. Det jag gör är bara dataanalysen; SNP:arna har alltså redan typats på SNP-plattformen (som tillhör samma avdelning som jag var på när jag gjorde mitt projekt i kursen Molekylärmedicinsk teknik, som någon kanske minns. Jag tycker det är lite kul för att jag vet vilka människorna där är). Jag började sista mars och jag ska vara klar i slutet av augusti. Då blir jag alltså helt färdig civilingenjör med femårig examen, plus då min kandidat i företagsekonomi. Den är jag egentligen klar med men har inte tagit ut än.

Hittills har det tyvärr gått väldigt trögt. Vartenda program jag har använt har krånglat, resultaten blev försenade och kommunikationen har varit suboptimal. Framför allt tycker jag att det är tråkigt att jag spenderar så mycket tid på datatrassel, som jag kanske inte är bäst på att lösa, när det finns så mycket annat jag kan. Jag sa det till Hans E idag, att jag känner att jag kan så mycket bättre än så här! Han sa att han fått samma intryck, vilket väl är både bra och dåligt... Som tur är måste man ju inte få fina resultat för att bli godkänd, tanken är ju att man ska vara där och jobba på, och det gör jag ju. Så för den sakens skull känner jag mig absolut inte stressad.

När jag inte längre träffar mina kompisar i skolan på dagarna blir det desto viktigare att vi ses kvällar och helger, så jag har haft ett ganska intensivt socialt liv de senaste månaderna. Om detta må facebook berätta. Men det är trevligt. Inflyttningsfest har vi också haft. Jag trivs mycket bra hemma! Lägenheten är så mycket JAG (och Frida, men vi har ju exakt samma smak) och den är jättefin och det funkar fortfarande superbra att bo med Frida. Jag har verkligen haft tur!

En spännande happening var sista april (som man säger här - inte Valborg) och forsränningen. (Ärligt, läs länken om ni aldrig upplevt den.) Det var första gången jag rände. Med mig hade jag mina kompisar Karin, Sara och Jessica. Innan man kan glida nerför ån måste man ju bygga flotten också, och detta var den del av rännandet jag sett mest fram emot! Tur det, eftersom det förstås är den största delen också.

Flottarna byggs på byggområdet på Pollax under en vecka innan sista april. Vi var där och byggde på kvällarna efter skolan, och det räckte gott, då vi blev färdiga snabbare än beräknat. Vår flotte skulle föreställa ett paket köttfärs och jag en Icaarbetare som fajtades med de andra som var bakterier och mögel som växte i köttfärsen. Naturligtvis var detta en satirisk kommentar till köttfärsskandalen i vintras. Ica Samköp som nämns i notisen jag länkade till är den Icaaffär där jag köpt köttfärs och kyckling i fyra år, så för mig handlade det också om en personlig vendetta.



(Bilderna är egenhändigt stulna från facebook. Där finns ytterligare drösvis med bilder.)

Har man aldrig sett forsränningen låter det kanske konstigt att vara ett paket köttfärs, men grejen är förstås att man är studentikost flummiga. Studentikost flummig var definitivt vår flotte, snarare än snygg. Jag var helnöjd. Och vi hade fantastisk tur med vädret! Det var ju helt underbart att snickra på flotten, kladda ner sig med färg och ta en öl i solen! Själva rännandet var också toppen; vattnet var inte alls så kallt utan vi satt och hade riktigt mysigt i flotten. Givetvis höll den hela vägen (man är väl ingenjör) fast de påklistrade delarna ramlade loss, men så var det för alla - tydligen hade de råkat ge oss trälim istället för frigolitlim i år... (och det heter cellplast, inte frigolit!)

Dock märktes även baksidan av det vackra vädret när man satt i ån. Eftersom det varit så varmt var vattnet väldigt lågt och inte så strömt. Efter att vi tappat våra paddlar i första fallet kunde vi alltså bara guppa med i en högst maklig takt. Det låga vattenståndet gjorde också att väldigt många flottar fastnade i de stora stenarna och bröts sönder. (Vi fastnade också, men då hoppade jag handlingskraftigt av flotten och knuffade loss oss.) Vid målgången där det brukar vara massor av folk blev det nästan tomt i år, för så få flottar tog sig ens dit...

Efter ränningen gällde vanlig sista april-dagordning, med picknicklunch, champagnegalopp på ÖG och grillning på kvällen. Jag hade helt underbart roligt!

Nästa större event här i Uppsala var vårbalen för ett par veckor sedan. Eftersom jag ju sjunger i Göteborgs nations damkör, Guldkören (som man skulle kunna referera till som oktett snarare än kör), skulle jag förstås uppträda på Göteborgs vårbal. När jag och några andra i kören även ville gå på balen blev det såklart den nationen vi valde (det är många nationer som har bal samma dag), och dit fick jag även med mig ett kompisgäng som också var sugna att gå på bal. Göteborgs är också bra att gå på bal på för att de har det längsta släppet, ända fram till frukost, så att festfolket från de andra nationerna brukar vandra dit under natten. (Släpp = när andra än de som varit på middagen på en sittning får komma in och festa efteråt.) En av dessa kompisar, Henke, hade jag som kavaljer.

Det allra bästa med att gå på bal är ju att få se alla så fina och uppklädda! Alltså finns det något snyggare än killar i frack?! Och alla tjejerna var så otroligt vackra! Trots att jag varit på flera baler och balsläpp här i Uppsala har jag inte haft någon riktigt balklänning, så jag ville absolut ha en fin klänning nu. När mamma var här hade vi tur och hittade en fin (50-60-talig, precis min stil) klänning på Myrornas som jag sedan sydde till och kemtvättade. Enkel men sofistikerad, jättefin helt enkelt! Att sjunga på balen gick ganska bra också, fast vi har varit bättre. Synd, när det för en gångs skull satt folk i publiken som jag kände...



Sittningen var seg, maten var sådär, det ösregnade och bandet var bra men lite trista men det var så fantastiskt kul ändå! Så bra stämning! Och jag älskar ju att dansa styrdans, och jag var så imponerad av killarna, de var riktigt duktiga! Vi stannade inte ända till frukost utan gick hem typ tjugo över fem, men då hade vi ju ändå varit där i tolv timmar. Jag fattar inte vart tiden tog vägen! Jag var inte ens full, jag lovar, jag var bara så glad! DJ:n var riktigt bra förresten, så det var bra drag på dansgolvet. Låtar som alla kom igång på utan att vara tråkig gammal rock (som folk hoppar istället för att dansa till... åh, avsky).

Sommaren är bara ganska löst planerad, men jag blir ju kvar här med mitt exjobbande i vilket fall. Peace&Love tänkte jag också klämma in, tokpeppad. Kolla artistlistan!!! Det spås ju bli fint väder i alla fall i juni och de flesta kompisar blir kvar i Uppsala, så jag tror det blir bra. Tips mottages tacksamt på trevliga sommarkvällsaktiviteter i Uppsala!

Dags att sova nu. Gulligt att du orkade läsa hela vägen.