No more arbetslöshetsblogg
Tänkte bara skriva det. Gjorde första dagen på nya jobbet idag. Nu är jag egentligen för trött för att blogga... Det blir så mycket intryck, ni vet, första dagen. Dessutom var jag nervös + pollenallergisk i natt och sov dåligt.
Mitt nya jobb, en projektanställning i några månader (än så länge), är på SLU. Mitt jobb kommer att vara att hitta information om SNP:ar i regioner kopplade till tillväxt som hittats med QTL-analyser i höns. Det verkar trevligt och bra. Jag skulle posta en länk till gruppen om jag bara kunde, men hela SLU:s hemsida har förnyats och är halvfärdig, och min forskargrupp hör till den halvan som inte är klar.
Nu ska jag vila.
Mitt nya jobb, en projektanställning i några månader (än så länge), är på SLU. Mitt jobb kommer att vara att hitta information om SNP:ar i regioner kopplade till tillväxt som hittats med QTL-analyser i höns. Det verkar trevligt och bra. Jag skulle posta en länk till gruppen om jag bara kunde, men hela SLU:s hemsida har förnyats och är halvfärdig, och min forskargrupp hör till den halvan som inte är klar.
Nu ska jag vila.
Ny mail
Nu när jag inte längre pluggar kommer min skolmail förr eller senare att avaktiveras. Därför skapade jag en gmail nyss. Ni som mailat skolmilen förut får gärna skicka dit istället (fast gamla adressen funkar förstås fortfarande och eftersänds). Adressen är förnamn.efternamn osv. (Jag har kvar min hotmail som tidigare också.)
Fortfarande arbetslös
...men det är fortfarande ganska trevligt. Jag har faktiskt haft mycket att göra.
Framför allt har det varit mycket med kören. Som de flesta nog vet, sjunger jag i en kör sedan ett par år, men sedan förra våren är jag även typ "assisterande" körledare. Vår körledare, Helena, är den som håller i repen och dirigerar när vi har spelning, men hon och jag hjälps åt att välja låtar och sätta stämmor. Jag leder kören när hon inte kan vara med. Den här terminen har jag även lagt mycket tid på att leta nya körnoter. Nu, i mars och i april, är Helena ute och reser så då har jag hela ansvaret och håller i alla rep själv. Kören tar ganska mycket tid i vanliga fall, men nu har det alltså varit ännu mer. Därför är det en himla tur att detta sammanfallit med min arbetslöshet! Helt ärligt vet jag inte om jag skulle ha hunnit annars.
Körrepen har gått bra. Vi har haft en spelning bara, som gick hyfsat bra med tanke på att vi inte hade dirigent. Alltså, att hålla takten var inget problem, men... Det är en trygghet att i vanliga fall ha Helena mellan sig och publiken. Helena är dessutom bäst i världen på att förmedla energi och glädje. (Jag är sämst på det, och på att dirigera, så jag valde att sjunga istället.) Nu blev det väldigt nervöst för man kände sig så utlämnad framför publiken! Dessutom blev sista låten rätt seg för vi orkade helt enkelt inte hålla energin uppe. Men det lät okej, och var en nyttig erfarenhet för oss.
Utom kören så har jag dels haft kort besök av Beatrice, utomordentligt trevligt, och hälsat på J&J i Mölndal. Jag, Mattias, Karin, Fredrik och Maria bilade ner i hyrbil (billigaste sättet att resa!) förra helgen. Hela helgen blev en shopping spree i Göteborg! I vanlig ordning när man träffar Jenny blev det också mycket mat och dryck (jättemycket bulle...), sällskapsspel och festande. Hade superkul!
Okej, jag har sökt några jobb också. Ska jobba mer på det i helgen... men nu ska jag hämta tvätten ur torktumlaren, och ta en joggingtur i finvädret!
Framför allt har det varit mycket med kören. Som de flesta nog vet, sjunger jag i en kör sedan ett par år, men sedan förra våren är jag även typ "assisterande" körledare. Vår körledare, Helena, är den som håller i repen och dirigerar när vi har spelning, men hon och jag hjälps åt att välja låtar och sätta stämmor. Jag leder kören när hon inte kan vara med. Den här terminen har jag även lagt mycket tid på att leta nya körnoter. Nu, i mars och i april, är Helena ute och reser så då har jag hela ansvaret och håller i alla rep själv. Kören tar ganska mycket tid i vanliga fall, men nu har det alltså varit ännu mer. Därför är det en himla tur att detta sammanfallit med min arbetslöshet! Helt ärligt vet jag inte om jag skulle ha hunnit annars.
Körrepen har gått bra. Vi har haft en spelning bara, som gick hyfsat bra med tanke på att vi inte hade dirigent. Alltså, att hålla takten var inget problem, men... Det är en trygghet att i vanliga fall ha Helena mellan sig och publiken. Helena är dessutom bäst i världen på att förmedla energi och glädje. (Jag är sämst på det, och på att dirigera, så jag valde att sjunga istället.) Nu blev det väldigt nervöst för man kände sig så utlämnad framför publiken! Dessutom blev sista låten rätt seg för vi orkade helt enkelt inte hålla energin uppe. Men det lät okej, och var en nyttig erfarenhet för oss.
Utom kören så har jag dels haft kort besök av Beatrice, utomordentligt trevligt, och hälsat på J&J i Mölndal. Jag, Mattias, Karin, Fredrik och Maria bilade ner i hyrbil (billigaste sättet att resa!) förra helgen. Hela helgen blev en shopping spree i Göteborg! I vanlig ordning när man träffar Jenny blev det också mycket mat och dryck (jättemycket bulle...), sällskapsspel och festande. Hade superkul!
Okej, jag har sökt några jobb också. Ska jobba mer på det i helgen... men nu ska jag hämta tvätten ur torktumlaren, och ta en joggingtur i finvädret!
Arbetslöshetsblogg
I fredags jobbade jag sista dagen, så nu är jag arbetslös. Jag såg verkligen fram emot min arbetslöshet; att få tid att leta nya spännande jobb, stressa ner, och allt annat jag vill göra men inte hinner. Mina tre första dagar av arbetslöshet var dock inte så effektiva... Antar att det lätt blir så. Jag behöver krav.
Min tanke är att om jag känner att jag har ögon på mig så kanske jag skärper mig. Därför tänkte jag blogga lite om vad jag gör på dagarna! (Spela roll om någon läser, det som är viktigt är min upplevelse av att redovisa för min tid.) Så om jag börjar med idag....
Jag hade tänkt att "åh, när jag blir arbetslös, då ska jag träna varje dag!" Riktigt så har det inte varit, men jag var och spann ikväll iaf! Har varit på det här spinningpasset ett par gånger tidigare, men inte så mycket att jag hunnit få in rutinen än. Det gick riktigt bra, skruvade på mer belastning än förut, fast jag kände att jag var stel i höfterna efter säsongens första joggingtur igår. Jag behöver verkligen träna, 2008 var ett rent bedrövligt träningsår. Utom att jag sprang lite på sommaren (inför tjejmilen) så tränade jag nästan inget på hela året! Nu känner jag mig spinkig och plufsig samtidigt, det är dåligt... Träning är bra också för att det både ger bättre matlust och gör mig mer effektiv när jag jobbar. Så, träning ska det bli!
Annars har jag gått på stan idag med Rickard, och surfat runt bland grupper jag kan tänka mig jobba hos. Dessutom räddade jag mänskligheten i AWAY: Shuffle Dungeon (NDS), tänkte resa tillbaka i tiden och rädda livet på min flickvän också innan jag somnar. Inte illa va? :-)
Min tanke är att om jag känner att jag har ögon på mig så kanske jag skärper mig. Därför tänkte jag blogga lite om vad jag gör på dagarna! (Spela roll om någon läser, det som är viktigt är min upplevelse av att redovisa för min tid.) Så om jag börjar med idag....
Jag hade tänkt att "åh, när jag blir arbetslös, då ska jag träna varje dag!" Riktigt så har det inte varit, men jag var och spann ikväll iaf! Har varit på det här spinningpasset ett par gånger tidigare, men inte så mycket att jag hunnit få in rutinen än. Det gick riktigt bra, skruvade på mer belastning än förut, fast jag kände att jag var stel i höfterna efter säsongens första joggingtur igår. Jag behöver verkligen träna, 2008 var ett rent bedrövligt träningsår. Utom att jag sprang lite på sommaren (inför tjejmilen) så tränade jag nästan inget på hela året! Nu känner jag mig spinkig och plufsig samtidigt, det är dåligt... Träning är bra också för att det både ger bättre matlust och gör mig mer effektiv när jag jobbar. Så, träning ska det bli!
Annars har jag gått på stan idag med Rickard, och surfat runt bland grupper jag kan tänka mig jobba hos. Dessutom räddade jag mänskligheten i AWAY: Shuffle Dungeon (NDS), tänkte resa tillbaka i tiden och rädda livet på min flickvän också innan jag somnar. Inte illa va? :-)
P&L, del 2
Förra gången jag skrev var jag ganska seg. Jag och Karin satt och hängde rätt länge hos Rebecka innan vi gick tillbaka till festivalområdet. Vi pratade då om att man började bli ganska "mätt" på festivalen. Man hade redan sett så mycket och jag tyckte att det av den anledningen var synd att flera av de artister jag sett fram emot mest spelade sista dagen. Jag var rädd att jag inte riktigt skulle orka komma igång igen på deras spelningar.
Så blev det inte alls.
Först var vi och lysnade på Britta Person. Hon var "Karins" artist, jag kände inte till henne sedan tidigare. Det var rätt segt. Musiken var väl okej men det hände absolut ingenting på scenen. Vi gick sedan vidare till Adam Tensta! Hade sett fram emot honom men blev kanske lite besviken. Han fick igång publiken bra men framträdandet var ändå lite oinspirerat och slentrianmässigt.
Vi gick sedan förbi WASPs spelning för att ta lite bilder åt Mattias, och jag och Karin köpte langos. Nästa efterlängtade programpunkt var Teddybears STHLM. De var bara heeelt fantastiska ...! Det spelade ingen roll hur seg man var innan, det var stört omöjligt att inte komma igång! Tydligen brukar de alltid vara bra på P&L, enligt Karin. Det underlättar ju att ha tillräckligt med hitlåtar att fylla en hel spelning. Men åh, det var så skönt att få upp pulsen lite!
(Haha, jag hade förresten vaknat på lördagmorgon med träningsvärk i magen. Va, tänkte jag, träningsvärk nu från några situps i torsdags? Men senare när jag började dansa kom jag ihåg; Looptroop...)
Upprymda och svettiga gick vi och hörde slutet av Kapten Röds spelning. Också riktigt, riktigt bra! Kapten Röd och Majorerna var ett av de band jag lyssnat in mig på innan festivalen och gillat väldigt mycket. Rekommenderas! Sedan drog Håkan Hellström igång på stora scenen... ...och pulsen gick ner igen. Shit, vilket sömnpiller. Inte ens under "Känn ingen sorg" steg stämningen. Som tur var behövde vi inte stå där så länge innan nästa spelning på min agenda skulle börja.
Festivalens allra sista spelning blev Afasi&Filthy. Detta var också den spelning jag sett fram emot mest av alla och jag var lite orolig att jag skulle bli besviken för mina förväntningar var sjukt högt ställda, men det var ingen risk. Helt fenomenalt bra! Bästa spelningen enligt både mig och Karin!
På väg hem igår åkte vi till Carl Larsson-gården. Inspirerande, verkligen. Annars gick hemresan bra! Applåd till Karin för bilkörningen! Hon höll sig dessutom på rätt sida vägen hela tiden, men högertrafiken vållade ändå vissa problem. Karin lyckades nämligen göra mig och Maria osäkra också så vi hade en rätt lång diskussion om huruvida vi körde på rätt sida vägen eller inte (på en alldeles ny vägsträcka som inte var målad och som inte hade alla skyltar än). Det lät ungefär så här:
"- Alltså det är ju massor av mötande trafik till vänster, och vi kör ju till höger om dem. Så då måste vi väl ligga på rätt sida av vägen. ...eller?
- Jamen varför ser vi alla skyltar bakifrån då?
- Vet inte, men vi har ju faktiskt en bil bakom oss också.
- Men han kanske bara fick panik och följde efter!
- Och kolla vad konstigt han kör, jättenära och med blinkersen på!
- Men om man vill signalera till en bil att den kör mot körriktningen så tutar man väl eller blinkar med helljuset, man sätter väl inte bara på blinkersen! ...eller?
- Han kanske inte ville att det skulle bli pinsamt för oss..."
Roligast kanske att vägen dessutom hade mitträcke! Men till mitt och Marias försvar måste sägas att Karins förmåga att övertyga är utöver det vanliga. Tor/Tord, någon?
Superb helg, hur som helst!
Så blev det inte alls.
Först var vi och lysnade på Britta Person. Hon var "Karins" artist, jag kände inte till henne sedan tidigare. Det var rätt segt. Musiken var väl okej men det hände absolut ingenting på scenen. Vi gick sedan vidare till Adam Tensta! Hade sett fram emot honom men blev kanske lite besviken. Han fick igång publiken bra men framträdandet var ändå lite oinspirerat och slentrianmässigt.
Vi gick sedan förbi WASPs spelning för att ta lite bilder åt Mattias, och jag och Karin köpte langos. Nästa efterlängtade programpunkt var Teddybears STHLM. De var bara heeelt fantastiska ...! Det spelade ingen roll hur seg man var innan, det var stört omöjligt att inte komma igång! Tydligen brukar de alltid vara bra på P&L, enligt Karin. Det underlättar ju att ha tillräckligt med hitlåtar att fylla en hel spelning. Men åh, det var så skönt att få upp pulsen lite!
(Haha, jag hade förresten vaknat på lördagmorgon med träningsvärk i magen. Va, tänkte jag, träningsvärk nu från några situps i torsdags? Men senare när jag började dansa kom jag ihåg; Looptroop...)
Upprymda och svettiga gick vi och hörde slutet av Kapten Röds spelning. Också riktigt, riktigt bra! Kapten Röd och Majorerna var ett av de band jag lyssnat in mig på innan festivalen och gillat väldigt mycket. Rekommenderas! Sedan drog Håkan Hellström igång på stora scenen... ...och pulsen gick ner igen. Shit, vilket sömnpiller. Inte ens under "Känn ingen sorg" steg stämningen. Som tur var behövde vi inte stå där så länge innan nästa spelning på min agenda skulle börja.
Festivalens allra sista spelning blev Afasi&Filthy. Detta var också den spelning jag sett fram emot mest av alla och jag var lite orolig att jag skulle bli besviken för mina förväntningar var sjukt högt ställda, men det var ingen risk. Helt fenomenalt bra! Bästa spelningen enligt både mig och Karin!
På väg hem igår åkte vi till Carl Larsson-gården. Inspirerande, verkligen. Annars gick hemresan bra! Applåd till Karin för bilkörningen! Hon höll sig dessutom på rätt sida vägen hela tiden, men högertrafiken vållade ändå vissa problem. Karin lyckades nämligen göra mig och Maria osäkra också så vi hade en rätt lång diskussion om huruvida vi körde på rätt sida vägen eller inte (på en alldeles ny vägsträcka som inte var målad och som inte hade alla skyltar än). Det lät ungefär så här:
"- Alltså det är ju massor av mötande trafik till vänster, och vi kör ju till höger om dem. Så då måste vi väl ligga på rätt sida av vägen. ...eller?
- Jamen varför ser vi alla skyltar bakifrån då?
- Vet inte, men vi har ju faktiskt en bil bakom oss också.
- Men han kanske bara fick panik och följde efter!
- Och kolla vad konstigt han kör, jättenära och med blinkersen på!
- Men om man vill signalera till en bil att den kör mot körriktningen så tutar man väl eller blinkar med helljuset, man sätter väl inte bara på blinkersen! ...eller?
- Han kanske inte ville att det skulle bli pinsamt för oss..."
Roligast kanske att vägen dessutom hade mitträcke! Men till mitt och Marias försvar måste sägas att Karins förmåga att övertyga är utöver det vanliga. Tor/Tord, någon?
Superb helg, hur som helst!
Peace&Love
Sitter hemma hos Rebecka nu. Hennes lägenhet ligger rätt centralt i Borlänge så det är guld att kunna bo här! Sååå skönt att kunna glida förbi de sunkiga stackars campande ungdomararna, nyduschad, utsövd och fräsch!
Vi kom alltså på torsdag eftermiddag, ungefär samtidigt som de första spelningarna var. Karin höll ett imponerande tryck på gaspedalen hela vägen, men det här med högertrafik vållar visst fortfarande vissa problem... som tur är kom hon i alla fall på sig själv ute i vänsterkanten. Jag missade precis Miss Lis spelning, men hann till halvåttaspelningarna, notably The Hives och Anna Järvinen. Sedan var där ett norskt band också, Kaizers Orchestra, som jag var nyfiken på. Lyssnade lite på nätet och jag gillade att det var mycket ljud i låtarna, men live blev det bara slamrigt tyvärr. Anna Järvinen gick jag förbi två gånger och för henne gällde omvända, hon var klart bättre live! Konstigt hur hennes röst kom mer till sin rätt då. The Hives hörde jag i bakgrunden såklart, svårt att undgå, men de är inga jag orkar trängas för att se.
Sedan lyssnade vi också lite på Hästpojken och Timo Räisänen och de var väl helt okej, bra, men inget speciellt alls. Blev positivt överraskad och stod länge vid Jason Mraz! Hans band var riktigt, riktigt bra! Skönt gung och lite tight jammande. Nästa artist var Manu Chao. Röjigt som vanligt. Men jag blev lite besviken på hans låtval... Av alla artister här är han utan tvekan den jag lyssnat mest på (ja, och så har jag ju även sett honom 2 ggr förut) och vars låtar jag kan bäst. Men pga språkbarriären är det bara några låtar jag kan texten till och han spelade få av dem.
Vi lyssnade inte färdigt på hans spelning för vi ville hinna höra lite på Ceasars också. Vid det här laget var jag väldigt trött i huvud och fötter och lite däremellan och jag har väl aldrig diggat Ceasars direkt, så jag tänkte bara vänta på att de blev klara så jag och Karin kunde dra, men faktiskt var de roliga att lyssna på. Det var fler låtar jag kände igen än vad jag visste om. Vi kom tillbaka nån timme senare för att höra på Sahara Hotnights, som självklart hade en riktigt bra liveakt. Det var ju bara väntat med deras rutin, men jag hade inte väntat mig så många tonårsfans med stenkoll.
Sista bandet för dagen var lite av the Wombats, som Annika, Frida och Rebecka tyckte var de bästa de hört. Jag och Karin och Maria stod och gäspade. Jag kanske inte har vad som krävs för att förstå the Wombats storhet, men de var i mina öron helt omöjliga att skilja från alla andra tråkiga pop/rock-band på festivalen...
På fredagen, igår alltså, var det väldigt få band vi ville höra för musikens skull utan mest några stora kända som man ville se bara för att, typ Sex Pistols och Kent. På eftermiddagen hade Miss Li en kort spelning för P3 Sommarsession, så jag fick höra henne då. Jag blev nog lite besviken. Miss Li verkar ha så roligt med musiken i studion, så jag hade väntat mig att hon skulle leka ännu mer live, men hon lät exakt som på skiva. Vilket förstås är väldigt bra, men i alla fall.
Fredagen var vår inplanerade partykväll, och jag kan väl säga att det gick enligt planerna. Det var ...roligt, sedan vet jag inte vad jag ska säga riktigt... Mitt starkaste minne är Karins tappade tandborste som gjorde ett bra mycket starkare intryck än vare sig Sex Pistols eller Kent. SP var bara dåliga, Kent hade förstås en bra show men deras musik är ju bara sömnigt tråkig. Allra, allra bäst, klart bästa spelningen hittills, var Looptroop. Bra dansmusik, fast tråkig rytm... Blev så mycket armviftande... Finns det ett namn för det? Ni vet, när man klappar luften. Om det finns utrymme vill man väl hellre dansa?
Det var jättehärligt att slappa och äta mat hos Karins och Marias schyssta förädrar idag. Har annars bara varit på Veronica Maggio. Det regnade lite men det var rätt mysigt. Veronicas live-versioner var väldigt bra, eller snarare så som jag väntar mig live; lite roligare men inte så tillfixat. Jag gillar verkligen det hon gör och hur hon gör det. Fast hennes röst får nog en hel del hjälp i studion...
Nu ska vi bara slappa lite till i Rebeckas ljuvliga soffa innan vi drar ner på stan igen... Bilder kommer på facebook när jag kommit hem.
Vi kom alltså på torsdag eftermiddag, ungefär samtidigt som de första spelningarna var. Karin höll ett imponerande tryck på gaspedalen hela vägen, men det här med högertrafik vållar visst fortfarande vissa problem... som tur är kom hon i alla fall på sig själv ute i vänsterkanten. Jag missade precis Miss Lis spelning, men hann till halvåttaspelningarna, notably The Hives och Anna Järvinen. Sedan var där ett norskt band också, Kaizers Orchestra, som jag var nyfiken på. Lyssnade lite på nätet och jag gillade att det var mycket ljud i låtarna, men live blev det bara slamrigt tyvärr. Anna Järvinen gick jag förbi två gånger och för henne gällde omvända, hon var klart bättre live! Konstigt hur hennes röst kom mer till sin rätt då. The Hives hörde jag i bakgrunden såklart, svårt att undgå, men de är inga jag orkar trängas för att se.
Sedan lyssnade vi också lite på Hästpojken och Timo Räisänen och de var väl helt okej, bra, men inget speciellt alls. Blev positivt överraskad och stod länge vid Jason Mraz! Hans band var riktigt, riktigt bra! Skönt gung och lite tight jammande. Nästa artist var Manu Chao. Röjigt som vanligt. Men jag blev lite besviken på hans låtval... Av alla artister här är han utan tvekan den jag lyssnat mest på (ja, och så har jag ju även sett honom 2 ggr förut) och vars låtar jag kan bäst. Men pga språkbarriären är det bara några låtar jag kan texten till och han spelade få av dem.
Vi lyssnade inte färdigt på hans spelning för vi ville hinna höra lite på Ceasars också. Vid det här laget var jag väldigt trött i huvud och fötter och lite däremellan och jag har väl aldrig diggat Ceasars direkt, så jag tänkte bara vänta på att de blev klara så jag och Karin kunde dra, men faktiskt var de roliga att lyssna på. Det var fler låtar jag kände igen än vad jag visste om. Vi kom tillbaka nån timme senare för att höra på Sahara Hotnights, som självklart hade en riktigt bra liveakt. Det var ju bara väntat med deras rutin, men jag hade inte väntat mig så många tonårsfans med stenkoll.
Sista bandet för dagen var lite av the Wombats, som Annika, Frida och Rebecka tyckte var de bästa de hört. Jag och Karin och Maria stod och gäspade. Jag kanske inte har vad som krävs för att förstå the Wombats storhet, men de var i mina öron helt omöjliga att skilja från alla andra tråkiga pop/rock-band på festivalen...
På fredagen, igår alltså, var det väldigt få band vi ville höra för musikens skull utan mest några stora kända som man ville se bara för att, typ Sex Pistols och Kent. På eftermiddagen hade Miss Li en kort spelning för P3 Sommarsession, så jag fick höra henne då. Jag blev nog lite besviken. Miss Li verkar ha så roligt med musiken i studion, så jag hade väntat mig att hon skulle leka ännu mer live, men hon lät exakt som på skiva. Vilket förstås är väldigt bra, men i alla fall.
Fredagen var vår inplanerade partykväll, och jag kan väl säga att det gick enligt planerna. Det var ...roligt, sedan vet jag inte vad jag ska säga riktigt... Mitt starkaste minne är Karins tappade tandborste som gjorde ett bra mycket starkare intryck än vare sig Sex Pistols eller Kent. SP var bara dåliga, Kent hade förstås en bra show men deras musik är ju bara sömnigt tråkig. Allra, allra bäst, klart bästa spelningen hittills, var Looptroop. Bra dansmusik, fast tråkig rytm... Blev så mycket armviftande... Finns det ett namn för det? Ni vet, när man klappar luften. Om det finns utrymme vill man väl hellre dansa?
Det var jättehärligt att slappa och äta mat hos Karins och Marias schyssta förädrar idag. Har annars bara varit på Veronica Maggio. Det regnade lite men det var rätt mysigt. Veronicas live-versioner var väldigt bra, eller snarare så som jag väntar mig live; lite roligare men inte så tillfixat. Jag gillar verkligen det hon gör och hur hon gör det. Fast hennes röst får nog en hel del hjälp i studion...
Nu ska vi bara slappa lite till i Rebeckas ljuvliga soffa innan vi drar ner på stan igen... Bilder kommer på facebook när jag kommit hem.
Lite om juni, hittills
Inte så mycket har hänt sedan sist, fast jag lyckas hålla mig upptagen ändå.
Då och då lägger jag upp lite bilder på facebook, men det blir knappast särskilt representativt för hur mitt liv ser ut, utan mest festarbiler (och jag festar faktiskt inte hela tiden). Jag tänkte ändå lägga över några bilder hit och berätta lite om vad som pågår. Sorry att jag inte har mer nytt att komma med, till er som redan sett dem alltså.
Nationaldagshelgen var riktigt varm här i Uppsala! Perfekt tajmat med långhelgen! Jag var och badade både fredag och lördag; ena dagen i Länna och andra i Sunnersta. Bristen på bra badplatser är ett problem med sommaruppsala, men Länna var verkligen fint uppe på klipporna. Beachpartystämningen på Bettnes hittar man dock inte. Sunnersta är lite halvsunkigt, tänk typ Stöcksjö fast mycket, mycket mindre, men man kan i alla fall cykla dit. Men jag körde över en stackars orm på väg dit!!! Mitt på kroppen! Det kan inte ha gått så bra... Eller vad tror ni, klarar ormar av att man cyklar över dem?
På söndagen var det så varmt så det gick typ inte att vara ute. Då passade jag på att besöka domkyrkan och Gustavianum istället. Domkyrkan har jag visserligen varit i förut, men det är ju kul att gå och titta. Gustavianum var klart intressant, och bäst var anatomiska teatern. Helt allvarligt, varför bygger man inte föreläsningssalar så? Kolla bilden i länken. Studenterna stod alltså upp i branta rader. Man skulle kunna klämma in jättemånga där men alla skulle ändå komma nära föreläsaren. Någon timme orkar man ju stå, och blir man trött kan man luta sig mot väggen bakom. Kanterna var lagom höga att anteckna mot, fast de hade kunnat vara lite bredare. Vissa föreläsningssalar, som den i B4 (?) på BMC eller Lindahl på EBC är så branta att inte ens jag får plats med benen när jag sitter i stolen. Man måste alltså sitta snett med benen och vrida sig en hel föreläsning. Jag lovar att jag hellre skulle stå!
Veckan efter denna åkte jag upp till Umeå för att fira Sigrids student! Kolla vad studentig hon ser ut!!! Åhhh, Lillsogrod... man blir ju alldeles sentimental!
Som studentpresent till Sigrid hade jag och Helga lovat att vi skulle fixa brunch till henne och hennes kompisar dagen efter studenten. Nu blev det inte så mycket folk, men det var helt fantastiskt trevligt att sitta och prata med S&H och andra ungdomar en hel eftermiddag. Man blir ju som ung på nytt. Och jag fick en ny fin ringsignal av Sigrids pojkvän!
På kvällen åkte jag och Greta ut till stugan för att bada bastu. Våra sommarstuga är lite primitiv, för er som inte varit där... Det finns t.ex. inte varmvatten. Men en vedeldad bastu finns ju, och havet, så vad mer kan man begära? Det var lite molnigt och bara runt tio grader i luften den kvällen, men det var så himla vackert ute vid havet!
Dagen efter hann jag både hälsa på mormomorf och min f.d. chef Jens som jag tycker så mycket om och fika på stan med Greta och Beatrice. Det blev mycket prat om livet och framtiden, och det var bra för mig. Jättekul att prata med människor som har så olika perspektiv!
Helgen tillbringades hos Mauri. Vi hann inte så mycket mer än att ta en paddeltur på sjön och kolla på fotboll, men det var kul att träffa i synnerhet Johan, som åker till USA i höst. Han hade hämtat ett Wii-spel till mig också, det tyckte jag var gulligt.
Och ja, på veckorna jobbar jag ju som vanligt... men igen blev det en kort vecka eftersom det ju var midsommar förra helgen. Här hade jag gått och föreställt mig att alla jag kände var kvar i Uppsala över sommaren, men det gällde tydligen inte midsommar! Men jag hittade några trevliga typer kvar i stan så det ordnade sig. Midsommarfirandet styrdes upp ganska hastigt dagen innan men blev riktigt bra ändå! Sillunch och grillmiddag, klassiskt och bra. Jag kan ju meddela er stackare som satt och frös i Norrland att vi hade helt okej väder här! Lite molnigt på dagen men vi satt ändå ute hela eftermiddagen och större delen av kvällen, fast på natten satt vi inne en stund. Jag gick och plockade sju sorters blommor också, och klättrade över sju cyklar (Uppsala style), men det tycktes inte ha någon effekt på nattens drömmande. I och för sig hade blommorna börjat smula redan när jag kom in så jag la dem på fönsterbrädan ovanför sängen istället för under kudden, men man tycker ju att det borde vara tillräckligt nära.
Resten av helgen var helt lugn, med promenerande och pyssel. Det var inte tanken att det skulle bli på japantema, men det råkade bli så ändå med både sushiberedning (säger man tillagning fast det mesta man gör är att pyssla ihop dem?) och origami. Lägger upp lite bilder som jag tycker är mysiga...
Och i morgon eftermiddag drar jag till Peace&Love, så på fyra veckor har jag inte haft en hel arbetsvecka! Jag ser fram emot P&L helt osannlikt mycket...! Eftersom festivalen inte är jättestor har jag hunnit kolla upp alla artister och lyssna in mig på de som verkade bra. Och det kommer kunna låta väldigt, väldigt bra om vissa! Jag ska försöka blogga om vilka jag hör och vad jag tycker om dem, för det skulle vara kul att komma ihåg sedan. Nu när jag läser om artister tänker jag "hmm, The Hives känns det som att jag har sett live, men när kan det ha varit? Roskilde eller nån yra...?"
Kan någon förresten säga mig vad jag har för musiksmak egentligen? När folk frågar brukar jag slingra mig undan genom att säga att jag inte lyssnar på musik, men det är ju inte helt sant. Fast jag lyssnar ganska sällan, och på väldigt få artister så jag har ohyggligt dålig musikkoll. När vi kör musikquiz är jag alltid sämst av alla på att känna igen låtar... :-( Men just därför passar nog P&L mig. Som Nils Hansson i DN skrev, "en spretig handfull breda svenska akter". Spretigt är bra, eftersom jag har en minst sagt spretig smak (men absolut inte bred, jag är vanvettigt kräsen) och att de är etablerade gör mig inget eftersom jag inte har koll på dem ändå...
När vi var på någon fest i våras frågade Jenny nån, minns inte vem, om denne hade samma musiksmak som jag. "Vad gillar jag då?" undrade jag nyfiket. "Jamen du gillar ju hiphop", svarade hon. Det var ju ganska lustigt och fick mig att tänka lite. Problemet med musiksmak är ju att det ska antas säga så mycket om ens personlighet så man får så mycket att leva upp till om man säger sig gilla en viss sak. Jag är ju knappast hiphopare. Fast efter att ha lyssnat runt lite så är det ändå vissa hiphopartister som jag ser fram emot väldigt mycket inför P&L. Det ska bli intressant iaf.
Så jag bloggar förhoppningsvis alldeles snart igen!
Då och då lägger jag upp lite bilder på facebook, men det blir knappast särskilt representativt för hur mitt liv ser ut, utan mest festarbiler (och jag festar faktiskt inte hela tiden). Jag tänkte ändå lägga över några bilder hit och berätta lite om vad som pågår. Sorry att jag inte har mer nytt att komma med, till er som redan sett dem alltså.
Nationaldagshelgen var riktigt varm här i Uppsala! Perfekt tajmat med långhelgen! Jag var och badade både fredag och lördag; ena dagen i Länna och andra i Sunnersta. Bristen på bra badplatser är ett problem med sommaruppsala, men Länna var verkligen fint uppe på klipporna. Beachpartystämningen på Bettnes hittar man dock inte. Sunnersta är lite halvsunkigt, tänk typ Stöcksjö fast mycket, mycket mindre, men man kan i alla fall cykla dit. Men jag körde över en stackars orm på väg dit!!! Mitt på kroppen! Det kan inte ha gått så bra... Eller vad tror ni, klarar ormar av att man cyklar över dem?
På söndagen var det så varmt så det gick typ inte att vara ute. Då passade jag på att besöka domkyrkan och Gustavianum istället. Domkyrkan har jag visserligen varit i förut, men det är ju kul att gå och titta. Gustavianum var klart intressant, och bäst var anatomiska teatern. Helt allvarligt, varför bygger man inte föreläsningssalar så? Kolla bilden i länken. Studenterna stod alltså upp i branta rader. Man skulle kunna klämma in jättemånga där men alla skulle ändå komma nära föreläsaren. Någon timme orkar man ju stå, och blir man trött kan man luta sig mot väggen bakom. Kanterna var lagom höga att anteckna mot, fast de hade kunnat vara lite bredare. Vissa föreläsningssalar, som den i B4 (?) på BMC eller Lindahl på EBC är så branta att inte ens jag får plats med benen när jag sitter i stolen. Man måste alltså sitta snett med benen och vrida sig en hel föreläsning. Jag lovar att jag hellre skulle stå!
Veckan efter denna åkte jag upp till Umeå för att fira Sigrids student! Kolla vad studentig hon ser ut!!! Åhhh, Lillsogrod... man blir ju alldeles sentimental!
Som studentpresent till Sigrid hade jag och Helga lovat att vi skulle fixa brunch till henne och hennes kompisar dagen efter studenten. Nu blev det inte så mycket folk, men det var helt fantastiskt trevligt att sitta och prata med S&H och andra ungdomar en hel eftermiddag. Man blir ju som ung på nytt. Och jag fick en ny fin ringsignal av Sigrids pojkvän!
På kvällen åkte jag och Greta ut till stugan för att bada bastu. Våra sommarstuga är lite primitiv, för er som inte varit där... Det finns t.ex. inte varmvatten. Men en vedeldad bastu finns ju, och havet, så vad mer kan man begära? Det var lite molnigt och bara runt tio grader i luften den kvällen, men det var så himla vackert ute vid havet!
Dagen efter hann jag både hälsa på mormomorf och min f.d. chef Jens som jag tycker så mycket om och fika på stan med Greta och Beatrice. Det blev mycket prat om livet och framtiden, och det var bra för mig. Jättekul att prata med människor som har så olika perspektiv!
Helgen tillbringades hos Mauri. Vi hann inte så mycket mer än att ta en paddeltur på sjön och kolla på fotboll, men det var kul att träffa i synnerhet Johan, som åker till USA i höst. Han hade hämtat ett Wii-spel till mig också, det tyckte jag var gulligt.
Och ja, på veckorna jobbar jag ju som vanligt... men igen blev det en kort vecka eftersom det ju var midsommar förra helgen. Här hade jag gått och föreställt mig att alla jag kände var kvar i Uppsala över sommaren, men det gällde tydligen inte midsommar! Men jag hittade några trevliga typer kvar i stan så det ordnade sig. Midsommarfirandet styrdes upp ganska hastigt dagen innan men blev riktigt bra ändå! Sillunch och grillmiddag, klassiskt och bra. Jag kan ju meddela er stackare som satt och frös i Norrland att vi hade helt okej väder här! Lite molnigt på dagen men vi satt ändå ute hela eftermiddagen och större delen av kvällen, fast på natten satt vi inne en stund. Jag gick och plockade sju sorters blommor också, och klättrade över sju cyklar (Uppsala style), men det tycktes inte ha någon effekt på nattens drömmande. I och för sig hade blommorna börjat smula redan när jag kom in så jag la dem på fönsterbrädan ovanför sängen istället för under kudden, men man tycker ju att det borde vara tillräckligt nära.
Resten av helgen var helt lugn, med promenerande och pyssel. Det var inte tanken att det skulle bli på japantema, men det råkade bli så ändå med både sushiberedning (säger man tillagning fast det mesta man gör är att pyssla ihop dem?) och origami. Lägger upp lite bilder som jag tycker är mysiga...
Och i morgon eftermiddag drar jag till Peace&Love, så på fyra veckor har jag inte haft en hel arbetsvecka! Jag ser fram emot P&L helt osannlikt mycket...! Eftersom festivalen inte är jättestor har jag hunnit kolla upp alla artister och lyssna in mig på de som verkade bra. Och det kommer kunna låta väldigt, väldigt bra om vissa! Jag ska försöka blogga om vilka jag hör och vad jag tycker om dem, för det skulle vara kul att komma ihåg sedan. Nu när jag läser om artister tänker jag "hmm, The Hives känns det som att jag har sett live, men när kan det ha varit? Roskilde eller nån yra...?"
Kan någon förresten säga mig vad jag har för musiksmak egentligen? När folk frågar brukar jag slingra mig undan genom att säga att jag inte lyssnar på musik, men det är ju inte helt sant. Fast jag lyssnar ganska sällan, och på väldigt få artister så jag har ohyggligt dålig musikkoll. När vi kör musikquiz är jag alltid sämst av alla på att känna igen låtar... :-( Men just därför passar nog P&L mig. Som Nils Hansson i DN skrev, "en spretig handfull breda svenska akter". Spretigt är bra, eftersom jag har en minst sagt spretig smak (men absolut inte bred, jag är vanvettigt kräsen) och att de är etablerade gör mig inget eftersom jag inte har koll på dem ändå...
När vi var på någon fest i våras frågade Jenny nån, minns inte vem, om denne hade samma musiksmak som jag. "Vad gillar jag då?" undrade jag nyfiket. "Jamen du gillar ju hiphop", svarade hon. Det var ju ganska lustigt och fick mig att tänka lite. Problemet med musiksmak är ju att det ska antas säga så mycket om ens personlighet så man får så mycket att leva upp till om man säger sig gilla en viss sak. Jag är ju knappast hiphopare. Fast efter att ha lyssnat runt lite så är det ändå vissa hiphopartister som jag ser fram emot väldigt mycket inför P&L. Det ska bli intressant iaf.
Så jag bloggar förhoppningsvis alldeles snart igen!
Vår i Uppsala
Visst är det skönt att jag inte bidrar så mycket till den ständiga informationsbelastningen som läggs på oss på Internet och från andra medier? Jag slipper dock inte undan känslan av förpliktigande som en blogg medför - det är ju trots allt mitt ansvar att försöka stilla er stora aptit på nyheter och detaljer ur mitt spännande liv.
En hel del har ägt rum, faktiskt. Till att börja med har jag ju börjat exjobba. Jag är på avdelningen för evolutionsbiologi här i Uppsala, och tanken är att jag ska bygga en karta över zebrafinkens genom av SNP:ar. Det jag gör är bara dataanalysen; SNP:arna har alltså redan typats på SNP-plattformen (som tillhör samma avdelning som jag var på när jag gjorde mitt projekt i kursen Molekylärmedicinsk teknik, som någon kanske minns. Jag tycker det är lite kul för att jag vet vilka människorna där är). Jag började sista mars och jag ska vara klar i slutet av augusti. Då blir jag alltså helt färdig civilingenjör med femårig examen, plus då min kandidat i företagsekonomi. Den är jag egentligen klar med men har inte tagit ut än.
Hittills har det tyvärr gått väldigt trögt. Vartenda program jag har använt har krånglat, resultaten blev försenade och kommunikationen har varit suboptimal. Framför allt tycker jag att det är tråkigt att jag spenderar så mycket tid på datatrassel, som jag kanske inte är bäst på att lösa, när det finns så mycket annat jag kan. Jag sa det till Hans E idag, att jag känner att jag kan så mycket bättre än så här! Han sa att han fått samma intryck, vilket väl är både bra och dåligt... Som tur är måste man ju inte få fina resultat för att bli godkänd, tanken är ju att man ska vara där och jobba på, och det gör jag ju. Så för den sakens skull känner jag mig absolut inte stressad.
När jag inte längre träffar mina kompisar i skolan på dagarna blir det desto viktigare att vi ses kvällar och helger, så jag har haft ett ganska intensivt socialt liv de senaste månaderna. Om detta må facebook berätta. Men det är trevligt. Inflyttningsfest har vi också haft. Jag trivs mycket bra hemma! Lägenheten är så mycket JAG (och Frida, men vi har ju exakt samma smak) och den är jättefin och det funkar fortfarande superbra att bo med Frida. Jag har verkligen haft tur!
En spännande happening var sista april (som man säger här - inte Valborg) och forsränningen. (Ärligt, läs länken om ni aldrig upplevt den.) Det var första gången jag rände. Med mig hade jag mina kompisar Karin, Sara och Jessica. Innan man kan glida nerför ån måste man ju bygga flotten också, och detta var den del av rännandet jag sett mest fram emot! Tur det, eftersom det förstås är den största delen också.
Flottarna byggs på byggområdet på Pollax under en vecka innan sista april. Vi var där och byggde på kvällarna efter skolan, och det räckte gott, då vi blev färdiga snabbare än beräknat. Vår flotte skulle föreställa ett paket köttfärs och jag en Icaarbetare som fajtades med de andra som var bakterier och mögel som växte i köttfärsen. Naturligtvis var detta en satirisk kommentar till köttfärsskandalen i vintras. Ica Samköp som nämns i notisen jag länkade till är den Icaaffär där jag köpt köttfärs och kyckling i fyra år, så för mig handlade det också om en personlig vendetta.
(Bilderna är egenhändigt stulna från facebook. Där finns ytterligare drösvis med bilder.)
Har man aldrig sett forsränningen låter det kanske konstigt att vara ett paket köttfärs, men grejen är förstås att man är studentikost flummiga. Studentikost flummig var definitivt vår flotte, snarare än snygg. Jag var helnöjd. Och vi hade fantastisk tur med vädret! Det var ju helt underbart att snickra på flotten, kladda ner sig med färg och ta en öl i solen! Själva rännandet var också toppen; vattnet var inte alls så kallt utan vi satt och hade riktigt mysigt i flotten. Givetvis höll den hela vägen (man är väl ingenjör) fast de påklistrade delarna ramlade loss, men så var det för alla - tydligen hade de råkat ge oss trälim istället för frigolitlim i år... (och det heter cellplast, inte frigolit!)
Dock märktes även baksidan av det vackra vädret när man satt i ån. Eftersom det varit så varmt var vattnet väldigt lågt och inte så strömt. Efter att vi tappat våra paddlar i första fallet kunde vi alltså bara guppa med i en högst maklig takt. Det låga vattenståndet gjorde också att väldigt många flottar fastnade i de stora stenarna och bröts sönder. (Vi fastnade också, men då hoppade jag handlingskraftigt av flotten och knuffade loss oss.) Vid målgången där det brukar vara massor av folk blev det nästan tomt i år, för så få flottar tog sig ens dit...
Efter ränningen gällde vanlig sista april-dagordning, med picknicklunch, champagnegalopp på ÖG och grillning på kvällen. Jag hade helt underbart roligt!
Nästa större event här i Uppsala var vårbalen för ett par veckor sedan. Eftersom jag ju sjunger i Göteborgs nations damkör, Guldkören (som man skulle kunna referera till som oktett snarare än kör), skulle jag förstås uppträda på Göteborgs vårbal. När jag och några andra i kören även ville gå på balen blev det såklart den nationen vi valde (det är många nationer som har bal samma dag), och dit fick jag även med mig ett kompisgäng som också var sugna att gå på bal. Göteborgs är också bra att gå på bal på för att de har det längsta släppet, ända fram till frukost, så att festfolket från de andra nationerna brukar vandra dit under natten. (Släpp = när andra än de som varit på middagen på en sittning får komma in och festa efteråt.) En av dessa kompisar, Henke, hade jag som kavaljer.
Det allra bästa med att gå på bal är ju att få se alla så fina och uppklädda! Alltså finns det något snyggare än killar i frack?! Och alla tjejerna var så otroligt vackra! Trots att jag varit på flera baler och balsläpp här i Uppsala har jag inte haft någon riktigt balklänning, så jag ville absolut ha en fin klänning nu. När mamma var här hade vi tur och hittade en fin (50-60-talig, precis min stil) klänning på Myrornas som jag sedan sydde till och kemtvättade. Enkel men sofistikerad, jättefin helt enkelt! Att sjunga på balen gick ganska bra också, fast vi har varit bättre. Synd, när det för en gångs skull satt folk i publiken som jag kände...
Sittningen var seg, maten var sådär, det ösregnade och bandet var bra men lite trista men det var så fantastiskt kul ändå! Så bra stämning! Och jag älskar ju att dansa styrdans, och jag var så imponerad av killarna, de var riktigt duktiga! Vi stannade inte ända till frukost utan gick hem typ tjugo över fem, men då hade vi ju ändå varit där i tolv timmar. Jag fattar inte vart tiden tog vägen! Jag var inte ens full, jag lovar, jag var bara så glad! DJ:n var riktigt bra förresten, så det var bra drag på dansgolvet. Låtar som alla kom igång på utan att vara tråkig gammal rock (som folk hoppar istället för att dansa till... åh, avsky).
Sommaren är bara ganska löst planerad, men jag blir ju kvar här med mitt exjobbande i vilket fall. Peace&Love tänkte jag också klämma in, tokpeppad. Kolla artistlistan!!! Det spås ju bli fint väder i alla fall i juni och de flesta kompisar blir kvar i Uppsala, så jag tror det blir bra. Tips mottages tacksamt på trevliga sommarkvällsaktiviteter i Uppsala!
Dags att sova nu. Gulligt att du orkade läsa hela vägen.
En hel del har ägt rum, faktiskt. Till att börja med har jag ju börjat exjobba. Jag är på avdelningen för evolutionsbiologi här i Uppsala, och tanken är att jag ska bygga en karta över zebrafinkens genom av SNP:ar. Det jag gör är bara dataanalysen; SNP:arna har alltså redan typats på SNP-plattformen (som tillhör samma avdelning som jag var på när jag gjorde mitt projekt i kursen Molekylärmedicinsk teknik, som någon kanske minns. Jag tycker det är lite kul för att jag vet vilka människorna där är). Jag började sista mars och jag ska vara klar i slutet av augusti. Då blir jag alltså helt färdig civilingenjör med femårig examen, plus då min kandidat i företagsekonomi. Den är jag egentligen klar med men har inte tagit ut än.
Hittills har det tyvärr gått väldigt trögt. Vartenda program jag har använt har krånglat, resultaten blev försenade och kommunikationen har varit suboptimal. Framför allt tycker jag att det är tråkigt att jag spenderar så mycket tid på datatrassel, som jag kanske inte är bäst på att lösa, när det finns så mycket annat jag kan. Jag sa det till Hans E idag, att jag känner att jag kan så mycket bättre än så här! Han sa att han fått samma intryck, vilket väl är både bra och dåligt... Som tur är måste man ju inte få fina resultat för att bli godkänd, tanken är ju att man ska vara där och jobba på, och det gör jag ju. Så för den sakens skull känner jag mig absolut inte stressad.
När jag inte längre träffar mina kompisar i skolan på dagarna blir det desto viktigare att vi ses kvällar och helger, så jag har haft ett ganska intensivt socialt liv de senaste månaderna. Om detta må facebook berätta. Men det är trevligt. Inflyttningsfest har vi också haft. Jag trivs mycket bra hemma! Lägenheten är så mycket JAG (och Frida, men vi har ju exakt samma smak) och den är jättefin och det funkar fortfarande superbra att bo med Frida. Jag har verkligen haft tur!
En spännande happening var sista april (som man säger här - inte Valborg) och forsränningen. (Ärligt, läs länken om ni aldrig upplevt den.) Det var första gången jag rände. Med mig hade jag mina kompisar Karin, Sara och Jessica. Innan man kan glida nerför ån måste man ju bygga flotten också, och detta var den del av rännandet jag sett mest fram emot! Tur det, eftersom det förstås är den största delen också.
Flottarna byggs på byggområdet på Pollax under en vecka innan sista april. Vi var där och byggde på kvällarna efter skolan, och det räckte gott, då vi blev färdiga snabbare än beräknat. Vår flotte skulle föreställa ett paket köttfärs och jag en Icaarbetare som fajtades med de andra som var bakterier och mögel som växte i köttfärsen. Naturligtvis var detta en satirisk kommentar till köttfärsskandalen i vintras. Ica Samköp som nämns i notisen jag länkade till är den Icaaffär där jag köpt köttfärs och kyckling i fyra år, så för mig handlade det också om en personlig vendetta.
(Bilderna är egenhändigt stulna från facebook. Där finns ytterligare drösvis med bilder.)
Har man aldrig sett forsränningen låter det kanske konstigt att vara ett paket köttfärs, men grejen är förstås att man är studentikost flummiga. Studentikost flummig var definitivt vår flotte, snarare än snygg. Jag var helnöjd. Och vi hade fantastisk tur med vädret! Det var ju helt underbart att snickra på flotten, kladda ner sig med färg och ta en öl i solen! Själva rännandet var också toppen; vattnet var inte alls så kallt utan vi satt och hade riktigt mysigt i flotten. Givetvis höll den hela vägen (man är väl ingenjör) fast de påklistrade delarna ramlade loss, men så var det för alla - tydligen hade de råkat ge oss trälim istället för frigolitlim i år... (och det heter cellplast, inte frigolit!)
Dock märktes även baksidan av det vackra vädret när man satt i ån. Eftersom det varit så varmt var vattnet väldigt lågt och inte så strömt. Efter att vi tappat våra paddlar i första fallet kunde vi alltså bara guppa med i en högst maklig takt. Det låga vattenståndet gjorde också att väldigt många flottar fastnade i de stora stenarna och bröts sönder. (Vi fastnade också, men då hoppade jag handlingskraftigt av flotten och knuffade loss oss.) Vid målgången där det brukar vara massor av folk blev det nästan tomt i år, för så få flottar tog sig ens dit...
Efter ränningen gällde vanlig sista april-dagordning, med picknicklunch, champagnegalopp på ÖG och grillning på kvällen. Jag hade helt underbart roligt!
Nästa större event här i Uppsala var vårbalen för ett par veckor sedan. Eftersom jag ju sjunger i Göteborgs nations damkör, Guldkören (som man skulle kunna referera till som oktett snarare än kör), skulle jag förstås uppträda på Göteborgs vårbal. När jag och några andra i kören även ville gå på balen blev det såklart den nationen vi valde (det är många nationer som har bal samma dag), och dit fick jag även med mig ett kompisgäng som också var sugna att gå på bal. Göteborgs är också bra att gå på bal på för att de har det längsta släppet, ända fram till frukost, så att festfolket från de andra nationerna brukar vandra dit under natten. (Släpp = när andra än de som varit på middagen på en sittning får komma in och festa efteråt.) En av dessa kompisar, Henke, hade jag som kavaljer.
Det allra bästa med att gå på bal är ju att få se alla så fina och uppklädda! Alltså finns det något snyggare än killar i frack?! Och alla tjejerna var så otroligt vackra! Trots att jag varit på flera baler och balsläpp här i Uppsala har jag inte haft någon riktigt balklänning, så jag ville absolut ha en fin klänning nu. När mamma var här hade vi tur och hittade en fin (50-60-talig, precis min stil) klänning på Myrornas som jag sedan sydde till och kemtvättade. Enkel men sofistikerad, jättefin helt enkelt! Att sjunga på balen gick ganska bra också, fast vi har varit bättre. Synd, när det för en gångs skull satt folk i publiken som jag kände...
Sittningen var seg, maten var sådär, det ösregnade och bandet var bra men lite trista men det var så fantastiskt kul ändå! Så bra stämning! Och jag älskar ju att dansa styrdans, och jag var så imponerad av killarna, de var riktigt duktiga! Vi stannade inte ända till frukost utan gick hem typ tjugo över fem, men då hade vi ju ändå varit där i tolv timmar. Jag fattar inte vart tiden tog vägen! Jag var inte ens full, jag lovar, jag var bara så glad! DJ:n var riktigt bra förresten, så det var bra drag på dansgolvet. Låtar som alla kom igång på utan att vara tråkig gammal rock (som folk hoppar istället för att dansa till... åh, avsky).
Sommaren är bara ganska löst planerad, men jag blir ju kvar här med mitt exjobbande i vilket fall. Peace&Love tänkte jag också klämma in, tokpeppad. Kolla artistlistan!!! Det spås ju bli fint väder i alla fall i juni och de flesta kompisar blir kvar i Uppsala, så jag tror det blir bra. Tips mottages tacksamt på trevliga sommarkvällsaktiviteter i Uppsala!
Dags att sova nu. Gulligt att du orkade läsa hela vägen.
Ny adress!
...fast det är bara en siffra som är ändrad; nu bor jag på 71 istället för 51. Å andra sidan har andra saker förändrats. Framför allt att jag nu bor med min kompis Frida och inte med Mattias. Mattias bor kvar själv i gamla lägenheten och det verkar faktiskt som att vi kan fortsätta som bra kompisar! Och jag är så himla glad för det! Det allra bästa med Mattias är ju att vi alltid har så kul ihop och skrattar så mycket. Den delen av relationen behöver ju inte nödvändigtvis förändras bara för att man inte längre pussas, men förhållanden kommer ju ofta som ett paketerbjudande så jag tänkte att det nog inte skulle funka längre. Lyckligtvis verkar det som om jag hade fel!
Det är riktigt skönt också att ha ett helt eget rum som jag har nu! Jag hade ingen aning om att jag saknat det, för det funkade ju jättebra för det mesta att bo med Mattias. Men det är ju så roligt och lugnande att ha en egen liten sfär där jag får bestämma och planera helt själv.
Jag har ju inte hunnit bo så länge med Frida än, men jag tror att det kan bli bra. Vi har helt samma smak och åsikter gällande inredning och städning, så jag hyser stora förhoppningar om att lägenheten kan bli riktigt fin! Mamma, Ola, Sigrid och Helga var förbi i helgen på väg hem från en sportlovsresa i Italien. De hjälpte mig att fixa hem en ny härlig säng och en soffa (som jag köpte från Blocket och som Frida inte vet om än! Spännande...). Nya lägenheten börjar så sakteliga komma i ordning och kännas som hemma.
Okej, det låter som att det är nästan oförskämt bra med mig, eller hur? Lite ledsen måste jag ju vara när ett femårigt förhållande tagit slut? Visst, det är jobbigt och ovant att vara ensam ibland. Men mest är jag glad och lättad för det har redan vänt för mig. Det här har varit en lång process och jag har varit ensam, olycklig och orolig i flera månader. Det jag oroat mig mest för var förstås Mattias. Men efter att jag tagit det slutgiliga steget med honom såg jag dock att han kan hantera det, att han kan se framåt och att jag inte längre behöver känna mig ansvarig för honom och det var en enorm lättnad. Nästa sak jag oroat mig för var förstås vad alla skulle säga, kanske i synnerhet mina kompisar här i Uppsala som har känt Mattias lika länge som de känt mig. Jag oroade mig i onödan. De har verkligen visat att de är riktiga vänner och har ställt upp och stöttat samtidigt som de gör saker mellan mig och Mattias lättare genom att de fortsätter att vara bådas vänner. Det ger honom och mig en, hur ska jag säga, en plattform för ett normalt kompisumgänge, om ni förstår? På lördag t.ex. är vi ett stort gäng som ska gå på bandyfinalen tillsammans! Det blir jättekul!
En liten praktiskt detalj bara: Mattias har övertagit hemtelefonnumret, så numera nås jag endast på mobil. (Skönt slippa skit-Telia också...)
Det är riktigt skönt också att ha ett helt eget rum som jag har nu! Jag hade ingen aning om att jag saknat det, för det funkade ju jättebra för det mesta att bo med Mattias. Men det är ju så roligt och lugnande att ha en egen liten sfär där jag får bestämma och planera helt själv.
Jag har ju inte hunnit bo så länge med Frida än, men jag tror att det kan bli bra. Vi har helt samma smak och åsikter gällande inredning och städning, så jag hyser stora förhoppningar om att lägenheten kan bli riktigt fin! Mamma, Ola, Sigrid och Helga var förbi i helgen på väg hem från en sportlovsresa i Italien. De hjälpte mig att fixa hem en ny härlig säng och en soffa (som jag köpte från Blocket och som Frida inte vet om än! Spännande...). Nya lägenheten börjar så sakteliga komma i ordning och kännas som hemma.
Okej, det låter som att det är nästan oförskämt bra med mig, eller hur? Lite ledsen måste jag ju vara när ett femårigt förhållande tagit slut? Visst, det är jobbigt och ovant att vara ensam ibland. Men mest är jag glad och lättad för det har redan vänt för mig. Det här har varit en lång process och jag har varit ensam, olycklig och orolig i flera månader. Det jag oroat mig mest för var förstås Mattias. Men efter att jag tagit det slutgiliga steget med honom såg jag dock att han kan hantera det, att han kan se framåt och att jag inte längre behöver känna mig ansvarig för honom och det var en enorm lättnad. Nästa sak jag oroat mig för var förstås vad alla skulle säga, kanske i synnerhet mina kompisar här i Uppsala som har känt Mattias lika länge som de känt mig. Jag oroade mig i onödan. De har verkligen visat att de är riktiga vänner och har ställt upp och stöttat samtidigt som de gör saker mellan mig och Mattias lättare genom att de fortsätter att vara bådas vänner. Det ger honom och mig en, hur ska jag säga, en plattform för ett normalt kompisumgänge, om ni förstår? På lördag t.ex. är vi ett stort gäng som ska gå på bandyfinalen tillsammans! Det blir jättekul!
En liten praktiskt detalj bara: Mattias har övertagit hemtelefonnumret, så numera nås jag endast på mobil. (Skönt slippa skit-Telia också...)
En garde
Har varit ganska mycket på senaste tiden, som ni vet. Bloggandet har blivit eftersatt. Men nu när MMR:en är avklarad ska jag bara läsa FEK + en distanskurs så nu hoppas jag att jag kommer att vara lite mindre stressad!
Igår kväll var jag på bioteknikgasque. Innan jag gick hade jag och Mattias en snabb och mycket ovetenskaplig kameraduell. Mattias har ju en ganska fin kamera, en Panasonic TZ3. Av honom i julklapp fick jag en Sony T2. Jag har inte hunnit använda den så mycket än, och trots att den nog är relativt lätthanterad har jag inte lärt mig än hur man får fina bilder. Nu tog Mattias ett par bilder med varje kamera av favoritmotivet:
Med Mattias kamera:
Med min kamera:
Min kamera ska ju vara en utpräglad partykamera vilket jag tycker märks i färgåtergivningen i halvdunklet och i hörnen i Mattias kamera; blixten fyller inte hela bilden, antagligen pga vidvinkeln. På närmare håll ser man i vilket fall hur oskarpa bilderna blir med min kamera. Ännu värre är det på bilderna som jag tagit. Egentligen är jag nog inte så förtjust i att fotografera. Oftast blir det så att jag drar upp kameran pliktskyldigast och knäpper i snabb följd en serie kort på folk som inte alls är beredda och sedan skyndar jag mig att stoppa undan den igen. Tro mig, mina få kort från kvällen är ej av intresse.
En sak imponerade på mig i alla fall. Man får väldigt röda ögon med min kamera men den har en inbyggd funktion som ska redigera bort dem efteråt. Kolla före- och efterbilderna!
Före...
...och efter! 
Det var coolt tyckte jag!
Gasquen i övrigt var bra. Jag kände mig finare än vad bilderna avslöjar, såsom det brukar vara (och det är väl bättre än motsatsen iaf antar jag). Nu borde jag inte blogga utan plugga till tentan i Management Consulting på tisdag som jag knappt har börjat plugga till än, men oj vad det tar emot... Jag har hybris när det gäller ekonomin för jag tycker att de andra studenterna på Ekonomikum är så frustrerande oambitiösa. Att jag är det är en sak, jag ska ändå inte jobba med ekonomi. Men de borde ju åtminstone vara en smula intressserade! Jag har lagt mig en mycket låg nivå hittills, precis så att jag klarar mig och kan fokusera på intressantare saker istället. Ändå är jag bland de duktiga i båda klasserna! Vad gör ekonomstudenterna egentligen?!
Det värsta var nog mini-tentan vi hade efter bara en vecka för att kolla förkunskaperna. Notera att de alltså testade förkunskaper. Ändå fick studenterna en hel vecka ledigt för att plugga. Provet var svårare än väntat för de frågade om väldigt specifika saker, men ändå, hade man pluggat en dag klarade man sig. Och 40 % blev underkända...
Nej, det är bara att bocka av "högmod" bland dödssynderna och ta tag i pluggandet nu. Vid sidan av skolan pågår det ju också en del i mitt liv just nu men det får bli nästa inlägg.
À bientôt.
Igår kväll var jag på bioteknikgasque. Innan jag gick hade jag och Mattias en snabb och mycket ovetenskaplig kameraduell. Mattias har ju en ganska fin kamera, en Panasonic TZ3. Av honom i julklapp fick jag en Sony T2. Jag har inte hunnit använda den så mycket än, och trots att den nog är relativt lätthanterad har jag inte lärt mig än hur man får fina bilder. Nu tog Mattias ett par bilder med varje kamera av favoritmotivet:
Med Mattias kamera:
Med min kamera:
Min kamera ska ju vara en utpräglad partykamera vilket jag tycker märks i färgåtergivningen i halvdunklet och i hörnen i Mattias kamera; blixten fyller inte hela bilden, antagligen pga vidvinkeln. På närmare håll ser man i vilket fall hur oskarpa bilderna blir med min kamera. Ännu värre är det på bilderna som jag tagit. Egentligen är jag nog inte så förtjust i att fotografera. Oftast blir det så att jag drar upp kameran pliktskyldigast och knäpper i snabb följd en serie kort på folk som inte alls är beredda och sedan skyndar jag mig att stoppa undan den igen. Tro mig, mina få kort från kvällen är ej av intresse.
En sak imponerade på mig i alla fall. Man får väldigt röda ögon med min kamera men den har en inbyggd funktion som ska redigera bort dem efteråt. Kolla före- och efterbilderna!
Före...
...och efter! Det var coolt tyckte jag!
Gasquen i övrigt var bra. Jag kände mig finare än vad bilderna avslöjar, såsom det brukar vara (och det är väl bättre än motsatsen iaf antar jag). Nu borde jag inte blogga utan plugga till tentan i Management Consulting på tisdag som jag knappt har börjat plugga till än, men oj vad det tar emot... Jag har hybris när det gäller ekonomin för jag tycker att de andra studenterna på Ekonomikum är så frustrerande oambitiösa. Att jag är det är en sak, jag ska ändå inte jobba med ekonomi. Men de borde ju åtminstone vara en smula intressserade! Jag har lagt mig en mycket låg nivå hittills, precis så att jag klarar mig och kan fokusera på intressantare saker istället. Ändå är jag bland de duktiga i båda klasserna! Vad gör ekonomstudenterna egentligen?!
Det värsta var nog mini-tentan vi hade efter bara en vecka för att kolla förkunskaperna. Notera att de alltså testade förkunskaper. Ändå fick studenterna en hel vecka ledigt för att plugga. Provet var svårare än väntat för de frågade om väldigt specifika saker, men ändå, hade man pluggat en dag klarade man sig. Och 40 % blev underkända...
Nej, det är bara att bocka av "högmod" bland dödssynderna och ta tag i pluggandet nu. Vid sidan av skolan pågår det ju också en del i mitt liv just nu men det får bli nästa inlägg.
À bientôt.
Äcklig mardröm + annat som händer på natten
Jag hade en äcklig mardröm i förra veckan, och i natt drömde jag den igen fast i en annan variant.
I veckan drömde jag en natt att det växte små, svarta hår i pannan på mig. När jag plockade bort dem med en pincett framför badrumsspegeln började det efter någon sekund rinna ut en tjock, vit massa som liknade var ur de små hål där håren suttit. Jag torkade, men det rann och rann.
I natt drömde jag igen att jag stod i mitt badrum, men den här gången klämde jag en finne. När jag klämde den började den varliknande massan spruta ut hårt, som när man klämmer på en ketchupflaska typ. Det blev ett vitt skreck över väggen och badkaret.
Det som jag tycker känns lite läskigt med de här drömmarna är att vad det nu är jag har bakom ansiktet har det byggts upp ett tryck av på några dagar. Usch usch. Förhoppningsvis kommer drömmen inte tillbaka igen.
Jag la mig tidigt i går, men väcktes också väldigt tidigt i natt av en helt okänd full tjej som knackade på fönstret. Sedan gick hon runt huset och knackade på dörren på baksidan. Mattias gick och öppnade. Hon bad att få gå igenom vår lägenhet för att kunna komma upp i trapphuset. Fast alltså dörren till trapphuset var inte låst, och dessutom skulle hon till 55:an, inte 51:an. När hon kom på det kom hon tillbaka och bad att få låna telefonen. Hon undrade också om vi hade en Nokialaddare eftersom hennes mobil dött. Det hade vi inte, så hon fick låna en dator för att kolla telefonnumret till kompisen i 55:an som hon skulle till. Sedan ringde hon sin kompis och började gå iväg med telefonen (som är bärbar). Under tiden kollade jag upp på andra datorn att 55:an verkligen är i samma hus men två uppgångar bort (vilket inte är så självklart som det låter på Djäknegatan). Mattias bad tjejen stanna kvar och gick ut för att konstatera att dörren till nr 55 visserligen var låst men att hans nyckel passade.
När Mattias kom tillbaka följde han med tjejen ut för att släppa in henne i trapphuset så att hon kunde vänta där på sin kompis. Men de kom tillbaka efter några sekunder för hon kom på att hon nog ville gå på toaletten ifall hon skulle behöva vänta länge. Sedan följde han med henne bort till rätt trapphus. När han kom tillbaka gick jag på toaletten och vad fann jag, om inte fulla tjejens plånbok. Den här gången var det min tur att gå ut tyckte Mattias, så det vara bara att klä på sig. Utanför huset stötte jag på tjejens kompis, som fick ta hand om plånboken och antagligen sin kompis också...
Efter detta var jag klarvaken, trots att klockan kanske bara var typ tre, så jag satt och stickade tills morgonen kom. Nu har jag lakanen i tvättmaskinen, men när de är rena och torra ska jag nog lägga mig och sova en liten stund.
I veckan drömde jag en natt att det växte små, svarta hår i pannan på mig. När jag plockade bort dem med en pincett framför badrumsspegeln började det efter någon sekund rinna ut en tjock, vit massa som liknade var ur de små hål där håren suttit. Jag torkade, men det rann och rann.
I natt drömde jag igen att jag stod i mitt badrum, men den här gången klämde jag en finne. När jag klämde den började den varliknande massan spruta ut hårt, som när man klämmer på en ketchupflaska typ. Det blev ett vitt skreck över väggen och badkaret.
Det som jag tycker känns lite läskigt med de här drömmarna är att vad det nu är jag har bakom ansiktet har det byggts upp ett tryck av på några dagar. Usch usch. Förhoppningsvis kommer drömmen inte tillbaka igen.
Jag la mig tidigt i går, men väcktes också väldigt tidigt i natt av en helt okänd full tjej som knackade på fönstret. Sedan gick hon runt huset och knackade på dörren på baksidan. Mattias gick och öppnade. Hon bad att få gå igenom vår lägenhet för att kunna komma upp i trapphuset. Fast alltså dörren till trapphuset var inte låst, och dessutom skulle hon till 55:an, inte 51:an. När hon kom på det kom hon tillbaka och bad att få låna telefonen. Hon undrade också om vi hade en Nokialaddare eftersom hennes mobil dött. Det hade vi inte, så hon fick låna en dator för att kolla telefonnumret till kompisen i 55:an som hon skulle till. Sedan ringde hon sin kompis och började gå iväg med telefonen (som är bärbar). Under tiden kollade jag upp på andra datorn att 55:an verkligen är i samma hus men två uppgångar bort (vilket inte är så självklart som det låter på Djäknegatan). Mattias bad tjejen stanna kvar och gick ut för att konstatera att dörren till nr 55 visserligen var låst men att hans nyckel passade.
När Mattias kom tillbaka följde han med tjejen ut för att släppa in henne i trapphuset så att hon kunde vänta där på sin kompis. Men de kom tillbaka efter några sekunder för hon kom på att hon nog ville gå på toaletten ifall hon skulle behöva vänta länge. Sedan följde han med henne bort till rätt trapphus. När han kom tillbaka gick jag på toaletten och vad fann jag, om inte fulla tjejens plånbok. Den här gången var det min tur att gå ut tyckte Mattias, så det vara bara att klä på sig. Utanför huset stötte jag på tjejens kompis, som fick ta hand om plånboken och antagligen sin kompis också...
Efter detta var jag klarvaken, trots att klockan kanske bara var typ tre, så jag satt och stickade tills morgonen kom. Nu har jag lakanen i tvättmaskinen, men när de är rena och torra ska jag nog lägga mig och sova en liten stund.
Uppsatsen
Hej alla!
Jo, det var ett tag sedan, jag vet...
Jag tänkte i alla fall att jag skulle berätta lite om hur det blev med min uppsatsinlämning. Som många redan hört talas om blev den ju en smula ...problematisk.
Jag skrev alltså C-uppsats i företagsekonomi med en tjej, C, som jag inte kände sedan tidigare. Uppsatsen skriver man tillsammans, men självklart delar man upp arbetet en smula. "Hennes" delar var introduktionen och teorin, samt lite bakgrundsfakta om de varumärken vi jämförde. Under arbetets gång hade jag förstås läst dessa delar flera gånger och fixat lite med dem men inte reagerat på något särskilt. Vi hade haft flera olika seminarier där vi presenterat för de andra i klassen hur arbetet fortlöpt.
Efter slutseminariet i förra veckan hade vi tre arbetsdagar och en helg på oss att göra de sista ändringarna. När jag så satt och korrekturläste behövde jag kolla i hennes referenser (som var många olika böcker, artiklar och internetsidor). Med stigande förskräckelse insåg jag att nästan allt hon "skrivit" är plagiat. Hon hade klippt och klistrat, menings- eller styckevis, ur de olika källorna.
Vad gör man?!?! Jag pratade med mamma (vad skönt att ha någon med så mycket akademisk erfarenhet att vända sig till!) som rådde mig att gå till vår handledare innan jag pratade med C. Jag hann fundera lite innan mötet med handledaren och bestämde mig för att vägra lämna in uppsatsen tillsammans med C. Visst, jag hade kunnat skälla på henne och säga åt henne att skriva om sina delar (vilket också var lärarens första förslag), men hur skulle jag ha kunnat lita på henne? Så för att skydda mig själv från plagiat bad jag om att få lämna in själv.
Min handledare var tvungen att redogöra med de två huvudlärarna först, men efter en dag fick jag beskedet att det gick bra att lämna in var för sig. Jag och C fick båda utgå från den senast inlämnade versionen (den till slutseminariet), och vi fick en extra dag eftersom vi förlorat en dag då vi väntade på lärarens besked.
Det jag ägnat denna vecka åt är alltså att i sista minuten sitta och skriva om halva uppsatsen. Jag tror att den blev rätt okej i slutet, trots att den ju inte genomgått samma kvalitetsgranskning som den ursprungliga uppsatsen. Det enda jag är lite orolig över är att den blev ganska kort, eftersom jag då jag hade så ont om tid tog bort istället för att skriva om stycken som inte kändes helt nödvändiga.
Nu undrar ni nog hur det gick för C, fick inte hon något straff eller så? Nja, inte mer än vad jag fick, eftersom hon också var tvungen att skriva om. Det blev nog dessutom mindre jobb för henne än för mig. Jag skrev om allt hon skrivit eftersom jag inte vågade lita på något av det, medan hon kanske hade koll på vad som var plagiat och inte. Min gissning (då jag nu insett hur lat hon är) är att hon bara satt citattecken runt allt kopierat så att det blir tillåtet. Det blir inte bra, eftersom läsaren själv måste hitta den relevanta informationen bland hennes citat, men det tror jag inte att hon bryr sig så mycket om.
Lärarna menar att det i universitetets ögon inte är plagiat förrän den slutliga versionen är inlämnad. Okej, det är förståeligt. Större delen av C's uppsats är fortfarande skriven av mig. Själva texten grämer jag mig inte över, men saken är den att uppsatsen idémässigt är min helt och hållet. Det svider lite, men jag kan inte påstå att jag är särskilt arg. Jag tycker mer synd om henne. Med så klumpiga fusk glider man inte direkt igenom livet på en räkmacka, såsom inbitna fuskare gör i min föreställningsvärld. I hennes fall är det mer att hon bestämt sig för att vara värdelös, och så blir hon värdelös.
Nu i helgen har jag vilat upp mig (mentalt iaf :p) med utgång både fredag och lördag. Karin och Fredrik och Jenny och alla mina kompisar är ju tillbaka i Uppsala igen! Ååååå vad det gör mig glad att få vara bland vänner!
I morgon börjar tre nya kurser; dels två C-kurser i FEK som tillsammans blir helfart i tio veckor, och så "Modellering av molekylära reglersystem", också helfart men bara i fem veckor. Det blir tufft, men jag fixar det.
Jo, det var ett tag sedan, jag vet...
Jag tänkte i alla fall att jag skulle berätta lite om hur det blev med min uppsatsinlämning. Som många redan hört talas om blev den ju en smula ...problematisk.
Jag skrev alltså C-uppsats i företagsekonomi med en tjej, C, som jag inte kände sedan tidigare. Uppsatsen skriver man tillsammans, men självklart delar man upp arbetet en smula. "Hennes" delar var introduktionen och teorin, samt lite bakgrundsfakta om de varumärken vi jämförde. Under arbetets gång hade jag förstås läst dessa delar flera gånger och fixat lite med dem men inte reagerat på något särskilt. Vi hade haft flera olika seminarier där vi presenterat för de andra i klassen hur arbetet fortlöpt.
Efter slutseminariet i förra veckan hade vi tre arbetsdagar och en helg på oss att göra de sista ändringarna. När jag så satt och korrekturläste behövde jag kolla i hennes referenser (som var många olika böcker, artiklar och internetsidor). Med stigande förskräckelse insåg jag att nästan allt hon "skrivit" är plagiat. Hon hade klippt och klistrat, menings- eller styckevis, ur de olika källorna.
Vad gör man?!?! Jag pratade med mamma (vad skönt att ha någon med så mycket akademisk erfarenhet att vända sig till!) som rådde mig att gå till vår handledare innan jag pratade med C. Jag hann fundera lite innan mötet med handledaren och bestämde mig för att vägra lämna in uppsatsen tillsammans med C. Visst, jag hade kunnat skälla på henne och säga åt henne att skriva om sina delar (vilket också var lärarens första förslag), men hur skulle jag ha kunnat lita på henne? Så för att skydda mig själv från plagiat bad jag om att få lämna in själv.
Min handledare var tvungen att redogöra med de två huvudlärarna först, men efter en dag fick jag beskedet att det gick bra att lämna in var för sig. Jag och C fick båda utgå från den senast inlämnade versionen (den till slutseminariet), och vi fick en extra dag eftersom vi förlorat en dag då vi väntade på lärarens besked.
Det jag ägnat denna vecka åt är alltså att i sista minuten sitta och skriva om halva uppsatsen. Jag tror att den blev rätt okej i slutet, trots att den ju inte genomgått samma kvalitetsgranskning som den ursprungliga uppsatsen. Det enda jag är lite orolig över är att den blev ganska kort, eftersom jag då jag hade så ont om tid tog bort istället för att skriva om stycken som inte kändes helt nödvändiga.
Nu undrar ni nog hur det gick för C, fick inte hon något straff eller så? Nja, inte mer än vad jag fick, eftersom hon också var tvungen att skriva om. Det blev nog dessutom mindre jobb för henne än för mig. Jag skrev om allt hon skrivit eftersom jag inte vågade lita på något av det, medan hon kanske hade koll på vad som var plagiat och inte. Min gissning (då jag nu insett hur lat hon är) är att hon bara satt citattecken runt allt kopierat så att det blir tillåtet. Det blir inte bra, eftersom läsaren själv måste hitta den relevanta informationen bland hennes citat, men det tror jag inte att hon bryr sig så mycket om.
Lärarna menar att det i universitetets ögon inte är plagiat förrän den slutliga versionen är inlämnad. Okej, det är förståeligt. Större delen av C's uppsats är fortfarande skriven av mig. Själva texten grämer jag mig inte över, men saken är den att uppsatsen idémässigt är min helt och hållet. Det svider lite, men jag kan inte påstå att jag är särskilt arg. Jag tycker mer synd om henne. Med så klumpiga fusk glider man inte direkt igenom livet på en räkmacka, såsom inbitna fuskare gör i min föreställningsvärld. I hennes fall är det mer att hon bestämt sig för att vara värdelös, och så blir hon värdelös.
Nu i helgen har jag vilat upp mig (mentalt iaf :p) med utgång både fredag och lördag. Karin och Fredrik och Jenny och alla mina kompisar är ju tillbaka i Uppsala igen! Ååååå vad det gör mig glad att få vara bland vänner!
I morgon börjar tre nya kurser; dels två C-kurser i FEK som tillsammans blir helfart i tio veckor, och så "Modellering av molekylära reglersystem", också helfart men bara i fem veckor. Det blir tufft, men jag fixar det.
Kort uppdatering
Jag skulle faktiskt gärna vilja hålla liv i bloggen, även här hemma. Det är ju mycket man vill... Jag ska försöka uppdatera lite oftare fr.o.m. april (2008, oroas inte), då kommer jag ha mer tid. Just nu har jag bara så ofantligt mycket att göra.
Därför har jag inte så mycket att skriva om heller... Sitter och borstar tänderna just nu. Jag köpte en ny tandborste för ett par dagar sedan. Då hade jag blivit tvungen att använda Mattias tandborste ett par gånger, eftersom jag slängde min egen en kväll då jag hittade en blomfluga som trasslat in sig och dött i den. Eller "blom"-fluga vet jag väl inte... ibland bor det små flugor i golvbrunnen i badrummet nämligen. Ganska äckligt med tanke på vad det kan finnas för dem att leva på där. Fast jag misstänker att det verkligen är blomflugor som lockats dit av Mattias Herbal Essences-schampo (med doft av passionsblomma).
Därför har jag inte så mycket att skriva om heller... Sitter och borstar tänderna just nu. Jag köpte en ny tandborste för ett par dagar sedan. Då hade jag blivit tvungen att använda Mattias tandborste ett par gånger, eftersom jag slängde min egen en kväll då jag hittade en blomfluga som trasslat in sig och dött i den. Eller "blom"-fluga vet jag väl inte... ibland bor det små flugor i golvbrunnen i badrummet nämligen. Ganska äckligt med tanke på vad det kan finnas för dem att leva på där. Fast jag misstänker att det verkligen är blomflugor som lockats dit av Mattias Herbal Essences-schampo (med doft av passionsblomma).
Ny design
...eftersom det ju inte är en reseblogg längre... men man kan faktiskt blogga i Sverige också.
När jag kom och när jag åkte
När jag kom till Sheffield hade Simon lämnat ett kort åt mig. Jättegulligt! Så här såg det ut:
På festen i fredags (som inte var en fest för min skull) fick jag ett par presenter av mina kompisar och ett till kort...
Åååhhh, vad jag kommer att sakna dem!
Festen var förresten en lägenhetsfest hemma hos Becky med tema "hår". Vissa var utklädda, många hade peruker, men alla hade gjort något speciellt med sitt hår iaf. Jag gjorde en beehive! Jag vet inte hur man gjorde på 60s, men jag svepte håret kring en såndär gröngul (oanvänd) skursvamp, och sprejade.
Dåliga bilder, jag vet... ber om ursäkt. Hoppas att bättre bilder, från själva festen, kommer på fejjan. De här tog jag hemma vid fyratiden, därför var jag lite trötter. Men en jättekul fest iaf!
Igår kväll var alltså sista kvällen. Jag, Remi, Kirsty, Simon och Thanos åkte en bit utanför stan och tittade på en dansuppvisning... Svårt att förklara, men de var utomhus, hade svarta kåpor och rävmasker och dansade med mycket eld. Häftigt. När vi kom hem vid elva kände vi att vi blivit väldans hungriga, så Simon lagade mat. Sedan bakade jag kladdkaka, och så drack vi Simons hemmagjorda slånbärsgin och det blev bara en så himla skön sista kväll!
Så nu känner jag mig ganska "färdig", skönt! Har tagit farväl av de flesta och packat. Min flight är inte inställd heller. Ikväll är jag ringbar i Sverige!
På festen i fredags (som inte var en fest för min skull) fick jag ett par presenter av mina kompisar och ett till kort...
Festen var förresten en lägenhetsfest hemma hos Becky med tema "hår". Vissa var utklädda, många hade peruker, men alla hade gjort något speciellt med sitt hår iaf. Jag gjorde en beehive! Jag vet inte hur man gjorde på 60s, men jag svepte håret kring en såndär gröngul (oanvänd) skursvamp, och sprejade.
Igår kväll var alltså sista kvällen. Jag, Remi, Kirsty, Simon och Thanos åkte en bit utanför stan och tittade på en dansuppvisning... Svårt att förklara, men de var utomhus, hade svarta kåpor och rävmasker och dansade med mycket eld. Häftigt. När vi kom hem vid elva kände vi att vi blivit väldans hungriga, så Simon lagade mat. Sedan bakade jag kladdkaka, och så drack vi Simons hemmagjorda slånbärsgin och det blev bara en så himla skön sista kväll!
Så nu känner jag mig ganska "färdig", skönt! Har tagit farväl av de flesta och packat. Min flight är inte inställd heller. Ikväll är jag ringbar i Sverige!
